Idag känns som en välbehövd vilodag. Från allt! Har inte ens läst det jag skulle till imorgon. Det får gå som det går, jag ser det nu som ett lärandetillfälle. Har ju iallafall ögnat/läst hälften och fattar ärligt inte ett JOTA. Innehållet i boken är bara en massa socialist-snubbar och teorier som bitvis förklaras på ett otroligt diffust sätt.
Efter detta gav jag faktiskt upp. Har bara varit. Inte ens gått ut. Inte tränat. Bara plockat ur diskmaskinen.
Och tjafsat med lillebror.
Nu känner jag mig nere. Låg. Som om livet mitt är en enda stor kompromiss. Som om allt jag säger vänds till något annat. Ett irritationsmoment. En vagel i ögat. En finne i röven.
SÅ känns det. Det kommer det nog göra ikväll.
Men det blir bättre imorgon.
Hoppas jag verkligen!