Haha..Jag menar shit pommes-frites vilken effekt det hade att offentliggöra sin blogg på FB. Statistiken från min hittills mest lästa dag fördubblades på bara en timma! Länken har alltid legat på min OM-sida, men att skriva med den i statusraden, ja då! Det är vad man kallar Facebook-effekten va?
Varför gör jag detta då? Outa sitt liv på det där sättet! Är man inte tillräckligt utsatt ändå?
Jo, visst. Det är man kanske.. Startade bloggen för ett bra tag sen. Mest för min egen skull då jag var i en mörk plats med många och stora tankar. Behövde en ventilationsplats och detta (eller blogspot) blev mitt forum. Därför finns en del jobbiga och ibland mycket deppigt att läsa. Men också det ljusa, det som får mig att sprudla och le! Det är inte min mening att sätta nån annan i knipa eller förnedra, få någon att må dåligt. Men jag är ärlig. I de fallen nämner jag inga namn och på senare tid försöker jag att inte heller nämna för mycket detaljer som kan avslöja. Men alla kan göra fel. Skriva för mycket, säga för mycket. Så trampar jag på någon tå, säg till! Jag kan då dölja inlägg.
Det finns otroligt mycket intressant och intressanta människor som jag upptäckt via bloggvärlden. Men jag är fortfarande amatör. Här är några som inspirerar och motiverar;
Caroline Waddell (Webdesign, pepp, underbar!), Pernilla Ehnbom (foto, underbar!), Cajsa Kjellson (foto, crafts), Underbara Clara (härligt), Olga Rönnberg (träning), PT-Fia (PT, pepp!), Jessica Segerberg (foto, uttryck i text!)med flera!
Jag hoppas att jag kanske kan skänka en sån tanke till någon, nån gång!
Hoppas verkligen att ni fortsätter läsa, kommentera och delge era egna erfarenheter! Försök leva efter Ms. Hepburns underbara motto-
Stor puss!