Etikettarkiv: stolt

En välbehövlig helg!

Den kom som vanligt väldigt lägligt, helgen. Sådär mellan natten till fredagen och natten till måndagen. Planer fanns att läsa lite kurstexter – vilket gjordes och att rensa ur rummet inför tapetseringen – vilket också gjordes. Sen var min plan att bara vara, eventuellt få färdigt mitt syprojekt och hänga med kusin, mor och eventuellt bror.

Kan stolt säga att mina planer ju faktiskt gick i lås, trots att det känns som att mycket vettigt inte gjordes.

Syprojektet kan nu officiellt benämnas som mitt nya överkast till min säng i mitt snart fixade rum! En massa fina blandade tyger i färggranna varianter har lappats till en sida. Ett utvalt motiv, av dessa fina tyger, fick sedan agera alternativt bakstycke – att byta med om man inte vill ha alla underbara färger och tyglappar på en gång. Tygerna hittades på ett reabord på Åhléns av min kära svägerska Marie-Louise (hon ska styla en lekstuga med dem) och ett par dagars funderande senare inköptes av mig många meter minsann!

Bökigt att sy – men åh så fint det blev till slut! Jag är nöjd! [speciellt med tanke på att jag inte sytt på år och dar!]

Detta är pre-tapetsering bilderna (noga översatt till före-tapetsering). Snart, snart kommer rummet kunna visas i ny anda

Annons
Märkt

Ett litet hjärtegull

Har fått föräldrarnas tillåtelse att publicera lite ögongodis i form av den finaste lille Valter på jorden! Han är en snäll och gosig liten kille på blott 4 dagar och snäll som få. Bland de mindre uppskattade sysslorna hör till blöjbyteskategorin, i synnerhet att få en ny torr. Men alla är vi annorlunda.

Han har en otroligt stolt storasyster som heter Stella. Hon gillar inte heller blöjbyten, speciellt inte de med stora bajslass.

Valter har fångat allas våra hjärtan och kommer likt sina 7 större kusiner att förgylla många samlingar och bustillfällen i framtiden.

Längtar till den dagen då jag får se, känna, snusa och somna med den lilla i famnen. Bli sådär varm och avslappnad som man bara kan bli med ett knyte nära sig. Höra de små andetagen susa…

Nog pratat. Här är mitt åttonde lilla underverk:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är ju inte direkt så att man blir mindre sugen..

Märkt , , , , ,

120309 – en lillprins är född!

Så kom han ut till slut, den lille. En vacker liten prins som jag än så länge ”bara” fått skåda via bild på telefonen. Hela 54 centimeter lång och med en vikt runt 4100gram tog det honom cirka 54 timmar att titta ut! Vilket hästjobb av Marie-Louise och vilket stöd (hoppas jag) av brorsan.

Ännu inte fått höra något namn – skulle enligt sms:et utlysas på presskonferens idag då de igår var ”lite all over the place!” (snott från prins Daniel för några veckor sen dårå..) Men det verkar bli en sen presskonferens. Riktigt nyfiken!

Vill inte gå händelserna i förväg och ta mig friheter att lägga ut nån bild på guldklimpen, utan du kära läsare får helt enkelt hålla dig till tåls och kolla webbisar eller vänta på familjens egna initiativ. Kan bara säga att han ser helt perfekt ut och jag är återigen en mycket stolt faster/syster/svägerska till den underbara familjen!

Jag saknar er så hjärtat gör ont

Till fina familjen och deras nya tillskott :)

Till fina lillprinsen <3

Märkt , , ,

Fejsbok-effekten!

Haha..Jag menar shit pommes-frites vilken effekt det hade att offentliggöra sin blogg på FB. Statistiken från min hittills mest lästa dag fördubblades på bara en timma! Länken har alltid legat på min OM-sida, men att skriva med den i statusraden, ja då! Det är vad man kallar Facebook-effekten va?

Varför gör jag detta då? Outa sitt liv på det där sättet! Är man inte tillräckligt utsatt ändå?

Jo, visst. Det är man kanske.. Startade bloggen för ett bra tag sen. Mest för min egen skull då jag var i en mörk plats med många och stora tankar. Behövde en ventilationsplats och detta (eller blogspot) blev mitt forum. Därför finns en del jobbiga och ibland mycket deppigt att läsa. Men också det ljusa, det som får mig att sprudla och le! Det är inte min mening att sätta nån annan i knipa eller förnedra, få någon att må dåligt. Men jag är ärlig. I de fallen nämner jag inga namn och på senare tid försöker jag att inte heller nämna för mycket detaljer som kan avslöja. Men alla kan göra fel. Skriva för mycket, säga för mycket. Så trampar jag på någon tå, säg till! Jag kan då dölja inlägg.

Det finns otroligt mycket intressant och intressanta människor som jag upptäckt via bloggvärlden. Men jag är fortfarande amatör. Här är några som inspirerar och motiverar;

Caroline Waddell (Webdesign, pepp, underbar!), Pernilla Ehnbom (foto, underbar!), Cajsa Kjellson (foto, crafts), Underbara Clara (härligt), Olga Rönnberg (träning), PT-Fia (PT, pepp!), Jessica Segerberg (foto, uttryck i text!)med flera!

Jag hoppas att jag kanske kan skänka en sån tanke till någon, nån gång!

Hoppas verkligen att ni fortsätter läsa, kommentera och delge era egna erfarenheter! Försök leva efter Ms. Hepburns underbara motto-

Stor puss!

Märkt , , ,

Att bli förbannad på sig själv

Nu lider jag plötsligt av efterfrysningar sedan ett tufft träningspass och en härlig uttömning av energi. Körde hårt, som lovat och jag är glad över att jag kan utmana mig själv på passen. Funderade sedan i duschen.. jag har ju lätt för att nedvärdera mig själv. Kan till och med skämmas för att köra hårt på gymmet eller undra över vad folk tycker och tänker. SÅ jag blev lite förbannad på mig själv till slut. Varför gör jag så?

För det första. Att hålla igen under ett pass för att jag  känner mig obekväm över att min kropp inte ser ut som alla andras. Men varför? Jag ger minst lika mycket som de andra på passet. Har i princip lika mycket koordinationsförmåga och hänger med i passet. DESSUTOM med betydligt mer att bära på än de andra. Det är ganska bra jobbat!

För det andra. Kom på mig själv att hålla in magen när jag körde. Men nånstans i mitten på passet gjorde jag ett val. Jag släppte loss, lät det skaka och kroppen fick leva sitt liv. Då känns det mer. Och jag blev bara mer stolt att jag kom iväg – och gav allt!

För det tredje. Jag gör det av rätt anledning numer. Jag ska bli hälsosam. Få ut mer av livet och kunna utmana och få möjlighet att göra sånt som mitt nuvarande jag inte kan göra. Inte för att vara snyggast på stranden i sommar eller för att folk ska se mig som mer attraktiv. Jag inser nu att när jag kan göra det jag gör med den kropp jag har så finns inga gränser. Jag är stolt över den jag är och jag vet att jag har många kvalitéer.

Till sist. Den som inte har insett det ovanstående och kan acceptera mig för den jag är, behöver inte heller få min acceptans tillbaka. Jag har länge trott att jag måste bli smal eller slim för att attrahera någon och hitta den rätte kärleken. Men om det yttre ska få bestämma kan det inte vara en bra kärlek.

Självklart trivdes jag mycket bra med mig själv när jag kom i min korallröda satinklänning eller mina gråa slimjeans och i mitt hälsosamma, friska och sunda mål ser jag mig själv där igen. Men nu har jag kommit till insikt att det bara är en bonus. Högsta priset är ett gott liv. Ett gott liv att dela med nära och kära länge och med energi och ork!

Märkt , , , ,
%d bloggare gillar detta: