Etikettarkiv: rasism HELL NO

Och i kommentarsfältet stod det ”han är neger…”

Mot bakgrund av föregående inlägg vill jag även ventilera detta; det kommer säkert få följder, arga kommentarer med mera. Men jag tror att jag faktiskt klarar av det.

I Nyköping härjar ”våldsmannen” sedan tidigare i sommar på gatorna i skymning natt och gryning. Han har ruskigt nog gett sig på en ensam tjej med t-sprit på händerna för att ”söva” samt tagit sig in i folks lägenheter, bland mycket annat. Jag är förbannad. Förbannad för att jag nu ska behöva gå runt med en rädsla för min egen säkerhet – samt för att detta begränsar mina aktiviteter något. Jag väljer liksom inte att ta cykeln själv från krogen en fredagkväll ute med tjejerna, eller den där promenaden en tidig tidig morgon som jag borde kunna utefter min vilja.

Någon frågar sina vänner på Facebook om de vet hur han ser ut för att hen såg en skum människa titta konstigt på hen och hens barn på väg till förskolan. Berättigat, visst kanske, men inte helt utan följder. I kommentarsfältet rullar ryktena frekvent in på löpande band. ”Han är afrikan” , ”han är halvmörk, smal och skum”, eller den som gjorde att originalstatusens person nu av mig är avföljd nämligen ”han är neger…”. Den kommentaren som fick flera likes av personer jag nu funderar på om jag vill fortsätta följa. Drastiskt av mig kanske, men ja, just smygrasism, rasism och uthängande kommentarer som denna stämmer inte med mina värderingar, trots att man kanske ska få tycka som man vill i et demokratiskt samhälle…

Det våldsmannen gör är enligt mig inte rätt, han bör fångas, förhöras, utredas och få ett lämpligt straff enligt lagens mening, säkert hårdare straff än vad Sveriges lagstiftning erbjuder –  eller hör och häpna – VÅRD för att hans sinne inte är helt som sig bör. Däremot förtjänar inte samtliga Nyköpings invånare av utländsk härkomst våra misstänksamma blickar, oförtjänta signalement på ihophafsade facebookgrupper med mörka syften som bakgrund. För vad har upphovsmakarna egentligen för agenda? Hur är deras människosyn i botten? Reflektioner på den?

För det är så det nu ser ut. Polisen blir nedringd av diffusa samtal från ett antal kvinnor som känner sig iakttagna. Mitt i allt detta kanske det riktiga signalementet försvinner i mängden och det blir allt svårare att utröna den skyldige. Att gå ut med ett utseende till någon annan än polisen leder dessutom till att vittnesmål kanske inte kan användas i rätten. Inget har dessa människor lärt sig sedan rykten spreds om en mamma som i en förlossningsdepression skadade sig själv och sitt spädbarn med tragiska följder. Hon stämplades snabbt som något hon inte var. Ständigt delas islamofobiska eller rasistiskt hämtad propaganda som ska öka våra rädslor om att det okända, dem okända och det främmande som ju är ”så farligt”.

Frågan är om inte detta fenomenet gör mig argare än att jag utav rädsla inte vill cykla min motionsrunda tidigt innan morgonskiftet på jobbet. Att den faktiskt skyldige kanske går fri för att felaktig information misstänkliggör oskyldiga. För att främlingsfientligheten ökar. För att ryktena gör att andra likasinnade våldsmän vågar sig ut och gör samma eller värre saker.

Så snälla, låt polisen göra sitt jobb. Håll ögonen öppna, gå inte själv och ring inte för minsta blick. Ta hand om varandra och tro gott om människor i första laget. Allt har sin orsak och jag kanske är naiv att tro att även dessa hemska gärningar har en bakgrund som vi kanske inte ser just nu…

 

 

 

no racism

 

I do not own the pictures, they’re from a google-search and made into a collage by me. All respect and thanks to the people responsible for the sources.

Annons
Märkt , , , , ,

Om att vända ryggen till

Jag har aldrig sett mig som särskilt politisk. Har sedan skolans samhällskunskapstimmar alltid sett mig som ”inte intresserad” och röstade inte första gången jag var berättigad. Jag är uppväxt i en familj där vi av med tro som bakgrund avsade oss rätten till demokratiska röster för att en högre makt snart ändå skulle utjämna världens alla orättvisor och ondska.

Däremot har jag alltid, utifrån min uppväxt och den enligt mig empatiska, kärleksfulla, men kanske inte alltid rättvisa eller jämställda värdegrund och samhörighet strävat efter ett humanistiskt tänkande. Enligt mig är alla lika mycket värda. Alla (med vissa undantag) bör ha samma förutsättningar i livet sedan starten, rätt till egenbestämmande, grundläggande behovsuppfyllande som rent vatten, mat och tak över huvudet. Rätt att säga NEJ om något inte känns rätt.

Nu ser inte världen ut så. Onda människor, människor med vinst i sinnet, människor som ska dra nytta av andras olycka säger att en grupp andra människor inte får bo kvar i fred på sin plats på jorden. Det krigas, barn växer upp till slavar eller värre, män dras ned i gruvor för att samla mineraler till bättre ställda västerlänningars mobila telefoner och teknik. Kvinnor och flickor tvingas att sälja sina kroppar eller dö en smärtsam död. Män och kvinnor som inte har någon annan lösning än att be om medlidande, medkännande och kanske en slant på våra gator. Måste dem inte så gör dem det inte.

För mig är dessa utsatta, förföljda mor- och farföräldrar, fäder, mödrar, döttrar och söner varmt välkomna till ett glesbefolkat och rikt land som Sverige. Tvingar någon dem att tigga så bör det väl iallafall vara åtminstone i mitt intresse att ta reda på varför och hur jag kan hjälpa till på annat sätt? Jag kan absolut bli bättre på detta.

Men då finns det de i världen, i Europa och i Sverige – i Nyköping som anser att dessa orättvisor ska fortsätta finnas. Här är utsatta människor inte välkomna, våra jobb är våra och vår välfärd med. De som skriker Sieg Heil på vägen vid mitt och mina grannars kvarter. De som talar på Nyköpings torg för att få mer makt i landets riksdag.

Jag kan absolut ta debatten med dessa människor, vilket är en del till varför jag skriver detta just nu. Jag kan också välja att i protest vända ryggen till talaren på torget i tystnad för att visa min ståndpunkt. Jag känner att alla sätt som är möjliga inom lagens regler bör användas för att få en mer rättvis och humanistisk värld. En värld där goda gärningar väger tyngre än gränser och överfyllda behov och ägodelar.

Det tenderar vara dem som har minst som är mest generösa i samhället. Kanske för att de vet hur det är att inget ha. Kanske för att de är vana att dela det lilla de har med andra ändå.

Jag jobbade i torsdags men hade verkligen velat vara där i tyst ryggvänd protest. Nilsson (proteststartaren)beskriver känslan som euforisk. För, det är något gruvligt fel med delar av världen idag, men jag hoppas och tror att vi kan vända allt till det bättre igen. Du och jag kan inte göra allt men vi kan definitivt göra något!

1424326_10152075188007375_992017095_n

Märkt , , , , ,
%d bloggare gillar detta: