hahaha | LittleMissOnebar

Sitter och fnissar hejdlöst över mitt nätdejtande. Har snarare blivit underhållning än seriösa försök. Länge har även tänkt att jag känner mig smått patetisk när att jag sitter här 31 och ett halvt anno gammal/ung och har så svårt att hitta nån att kanske bli gammal med – eller fortsätta leva som ung med. Har jag för höga krav? Har jag det?

Låt oss se på tre ganska aktuella alternativ. Från senaste veckan faktiskt. Rykande färska ungkarlsexemplar minsann;

Ungkarl #1;
En av mina första dejtsajt-exemplar. Vi kan kalla honom Mr ”Nyfiken bara”. Vi skrev en del sommaren 2014 och utbytte en del tankar. Han verkar ståtlig, musikalisk och något vettig. Snart börjar han be om bilder, mer och mer utmanande. Sen tar kontakten slut. Det är tyst. Jag ser på medier att han är i en relation sen en tid tillbaka – fräscht… Jag blockerar och döljer. I vintras gillar Mr ”Nyfiken bara” en bild av mig på dejtingsidan och han är tydligen singel. Förra veckan kommer detta gulliga initiativ på en chatt. Jag menar, det är så en smälter!

Rätt upp och ner bara! Och efter detta är det än så länge tyst igen. Vi hörs kanske om två, tre år igen då?

Ungkarl #2:
Här finns tyvärr inte bildbevis, då dejtingsidan raderar mail äldre än ett halvår, eller nåt. Du får lita på mitt ord. Jag kallar honom Mr ”Awkward” och det är ett ungkarlsexemplar i den ädla kategorin ungtupp (ålder ca 21-25). Den unge herren har skickat någon form av ”gilla” på en av mina bilder och skriver ett mail enbart bestående av ”Hej”. Lite rart, tänker en kanske då?

Jo. Men. Visst.

Senare samma kväll kommer ”Gör’u” (inget frågetecken, inget mer)

Jag skriver: Inte särskilt mycket. Glor på teve men ska nog knyta mig snart. Själv? (Varför frågar jag, är ju inte ens intresserad. Big fail… BIG FAIL)

Han svarar: aha, okej. Jag ska faktiskt vara ärlig. Jag onanerar lite… är det okej?

(HAHAHAHA, jag dör lite)

Jag svarar dagen efter, när jag skrattat färdigt: Nejmen gud, vad skönt för dig vännen. Fick du komma? Alltså shit. Nu blev man ju nästan lite sugen själv. Men skämt åsido. Jag hoppas att du spritade luren sen.. det går ju så mycket hemska sjukdomar nu för tiden.. (eller nåt liknande)

Jag fick aldrig nåt svar…

Och så dagens, ungkarlsexemplar #3:
När en tar upp luren för att kolla klockan på stresskursen och det första en ser är notisen…
(och typ smäller av) Hann nån bredvid se? Varför skäms jag? Jag om nån borde inte skämmas!

Jag har nu döpt denne adept. Han kallas för Mr ”Rumphålspuss” och har tillfört dagens största och längsta facepalm. Jag blir snart förtvivlad över män…

Exemplar #3 är för övrigt en sån där som skriver ”hej sötnos” som första invit och som sen utlovar längre och mer originella meningar om han hittar en på kik. Det stämmer inte. Inte alls…

Lita aldrig på en ”hej sötnos”-kille…

Så, har jag för höga krav?

Hmm, to be continued…

Märkt hahaha, Jag avlider, kvinnofuckingdagen, Mr awkward, Mr nyfiken bara, Mr Rumphålspuss

Mar 05 2016

Lämna en kommentar

Lilla fröken provar på nätdejting, Livet På Ljusa Sidan - frökens motivation

Det här med nätdejting…

Okej… jag har ju inte direkt hört till de mest opersonliga och integritetsstrikta personligheterna i bloggsfären, med mina smått deppiga utmattnings-texter och det faktum att jag och min självkänsla åkt på en del smällar i mina snart 32-åriga väsen. Det är en del av mig, som tydligen verkar finnas här för att stanna. Det är bara upp till mig att hålla det inom rimliga gränser.

Så… jag började för ett par år sedan att titta in på diverse nätdejtarsajter. Mest gratisvarianter eller gratisversionen utav de som man annars måste betala för. Snålhet kanske, eller ren nyfikenhet över vad sidorna kan tänkas innebära för en sån som mig i synnerhet eller en singelkvinna i Sverige i allmänhet. Den jag har hängt mest på är den orangea, den glada som hänvisar till en populär barnrätt. Det är också där jag fått mest kontakt. Av alla dess slag.

Alla. Dess. Slag.

Jag har åkt på en del nitar, men även lyckats träffa ett par själar live. Vissa goda erfarenheter och vissa helt… minnesvärda men, nej helt enkelt.

Det kan vara rätt underhållande. Både konversationer med trevliga och hyvens män, pojkar och ja rent ut sagt gubbar i min så kallade fars eller kanske till och med en potentiell farfars ålder. Som jag kanske råkat svara av ren dumhet… eller det som är roligast – Att göra en match av att på det mest intressanta sätt svara, med liite framkallad dumhet, eller smått lika idiotiska anda som det initiativ jag fick, från deras håll.

För ett ”tjena fining, läget ikväll’rå” eller ”dig skulle man vakna upp bredvid” från, låt säga, ”MrBig53” ger mig ungefär lika mycket behållning som ett paket minimjölk med kort datum till gräddsåsen. DÄREMOT ger det mig mycket stor tillfredsställelse att då kanske ge ett sånt här svar till en sån här första kontakt (let the social uthängning begin);

Jag förstod helt enkelt inte.. vad menar han? Och varför vill han inte förklara? Sen, nu var ju inte detta exemplar av den äldre skaran eller de mest skamliga inviterna. Jag får kanske be att återkomma. För det är ett rätt intressant fenomen den här nätdejtarjargongen och de OTROLIGT stereotypa/hyper-chauvinistiska/äckelgubbifierade mailen en får.

Jag vill tacka Nanna Johansson med medarbetare för inspiration. Jag hoppas att jag kan bli Nyköpings version av Swedish Girl seeking.(kolla in denna underbara!)

Frökens dejtingresa fortsätter
To be continued…