Även om mycket, mycket tid läggs på pluggandet just nu så börjar jag ändå känna att livet omkring börjar ordna upp sig. Diverse projekt startas, är inne i en pyssel och fixperiod. Träffar och umgås mer och mer med kusiner, familj och vänner. Jag söker jobb som en tok trots att det kanske inte riktigt nappar än. Jag ser äntligen positivt på tillvaron och pusselbitarna faller mer och mer på plats. Träning och aktivitet funkar och kosten blir bara bättre och mer balanserad.
Självklart är jag inte där jag en gång var. Efter flytten till Kalmar exempelvis. Men jag försöker att inte jämföra så mycket med det förflutna heller. Det som gjort att jag hamnade i svackan, på botten eller gjorde att jag ville sticka ned huvudet i sanden vill jag bara möta som en prövning som krävdes för att växa än mer och bli än mer mig själv. Dessutom inte få ångest eller bli hyper för att jag känner att jag ligger efter!
Känner iallafall nu att jag blir starkare för varje dag och kan stå för beslut och val i min vardag. Trots att andra kanske ser negativt eller skevt på de valen. Men…men kan inte alltid bara göra saker, eller vrida sig utan och innan för att andra ska få fördelar och björntjänster. Så är det bara. Sen behöver ju inte det betyda att jag helt säger upp min vilja och tanke att vilja och försöka finnas till hands, stötta och ge av mig själv.
LittleMissOnebar 