Kategoriarkiv: Livet På Ljusa Sidan – frökens motivation

Det här med nätdejting…

Okej… jag har ju inte direkt hört till de mest opersonliga och integritetsstrikta personligheterna i bloggsfären, med mina smått deppiga utmattnings-texter och det faktum att jag och min självkänsla åkt på en del smällar i mina snart 32-åriga väsen. Det är en del av mig, som tydligen verkar finnas här för att stanna. Det är bara upp till mig att hålla det inom rimliga gränser.

Så… jag började för ett par år sedan att titta in på diverse nätdejtarsajter. Mest gratisvarianter eller gratisversionen utav de som man annars måste betala för. Snålhet kanske, eller ren nyfikenhet över vad sidorna kan tänkas innebära för en sån som mig i synnerhet eller en singelkvinna i Sverige i allmänhet. Den jag har hängt mest på är den orangea, den glada som hänvisar till en populär barnrätt. Det är också där jag fått mest kontakt. Av alla dess slag.

Alla. Dess. Slag.

Jag har åkt på en del nitar, men även lyckats träffa ett par själar live. Vissa goda erfarenheter och vissa helt… minnesvärda men, nej helt enkelt.

Det kan vara rätt underhållande. Både konversationer med trevliga och hyvens män, pojkar och ja rent ut sagt gubbar i min så kallade fars eller kanske till och med en potentiell farfars ålder. Som jag kanske råkat svara av ren dumhet… eller det som är roligast –  Att göra en match av att på det mest intressanta sätt svara, med liite framkallad dumhet, eller smått lika idiotiska anda som det initiativ jag fick, från deras håll.

För ett ”tjena fining, läget ikväll’rå” eller ”dig skulle man vakna upp bredvid” från, låt säga, ”MrBig53” ger mig ungefär lika mycket behållning som ett paket minimjölk med kort datum till gräddsåsen. DÄREMOT ger det mig mycket stor tillfredsställelse att då kanske ge ett sånt här svar till en sån här första kontakt (let the social uthängning begin);

image

Jag förstod helt enkelt inte.. vad menar han? Och varför vill han inte förklara? Sen, nu var ju inte detta exemplar av den äldre skaran eller de mest skamliga inviterna. Jag får kanske be att återkomma. För det är ett rätt intressant fenomen den här nätdejtarjargongen och de OTROLIGT stereotypa/hyper-chauvinistiska/äckelgubbifierade mailen en får.

Jag vill tacka Nanna Johansson med medarbetare för inspiration. Jag hoppas att jag kan bli Nyköpings version av  Swedish Girl seeking.(kolla in denna underbara!)

Frökens dejtingresa fortsätter
To be continued…

Annonser
Taggad , , , , , ,

Det som ger blomman näring

image

Jag har kommit till insikten att det senaste året har satt de mest udda spåren. Jag har tappat bort saker som kan tyckas vara triviala men som för mig är de små pusselbitarna till vem jag är som person. Att lyssna in ny musik. Att ta in en text från en artist, en melodislinga som jag hört men inte tagit till mig i mitt innersta. Att leva mig in i den musikaliska världen har sedan barnsben varit en del av mitt personliga väsen men har fått mindre och mindre utrymme då min tid och energi har lagts på annat.

Musiken skulle kunna vara min passion, men ser det kanske mer som att kreativiteten är min passion. Den har också fått stryka på foten. Jag har under cirka 1.5 år skjutit upp, ställt in och struntat i dessa saker som tar tid men som skulle ge mig så mycket mer ork och lust att göra det vardagliga och det dagliga OCKSÅ. Att sätta mig ned med gitarren. Sjunga den där vackra raden. Att färglägga den där sidan i färgläggningsboken. Att sy den där dynan. Att skriva det där blogginlägget och uttrycka sina innersta tankar. Att laga den där rätten som jag länge tänkt omarbeta. Att göra om den där möbeln så att den avspeglar min stil. Att ta mig an den där nya möjliga hobbyn. Kanske lära mig det där språket igen.

Men att jag känner nu att jag inte har haft tid att ägna mig åt musiken. Att jag först nu har tagit mig tiden att lära känna exempelvis Almes träffande texter, påminnelser om ett i vissa fall liknande liv i några textrader. Det är för mig ett tecken på tomhet. Insikten om tomheten i att på flera sätt ha tappat bort en pusselbit av sig själv…det som byggt upp blomman från roten.

Blomman har nu slängt av sig masken. Masken som på många sätt fått henne att undvika de väsentligaste delarna av hennes varande och fokuserat på alla andras behov och ställt hennes ouppnåeliga krav på sig själv före sitt eget välmående. Nu ska det sugas näring ifrån sådant som ger kraft och energi. Med början i musiken och kreativiteten. Med luft från promenaden som annars gav plats för återhämtning så att energin kunde ges bort till…arbete, energislukande personer och ting. Leva för att arbeta eller arbeta för att leva? Nu vet jag iallafall vad jag helst vill.

 

Min söta underbara mamma <3

Ska ut på galej idag och kommer titt som tätt in och frågar om hon ska ha klänningen eller kjolen och topp. De här örhängena eller nåt av de andra paren. Vågar jag störa igen? Ska jag ha svarta skor eller de gråa som är så jobbiga att gå i – ja, de gråa är ju snyggast. Och de rutiga strumpbyxorna. Det blir bra!
Ett glas vin kan jag väl ta, jag ska ju inte bli full innan men…
Hon har jobbat stenhårt och tufft inom vården i Nyköpings kommun i 25 år! Hon är en av de grymmaste jag känner och kommer så att förbli. Ikväll blir hon därför bjuden på middag med andra 25-årsjubilanter och har valt att få en sproilans cykel istället för en guldklocka. Återigen grym och den finaste jag vet. Typ världens bästa och starkaste mamma!

IMG_1913

Taggad , , , ,

Det här med stress och konflikter…

…som ju hänger så nära samman. Var på min första frivilliga kurs på universitetet igår nämligen, gällande konflikthantering, som Lärarförbundet höll i. Satt där och lyssnade intresserat på en Anders Jansson som helst hade velat döpa kursen till Hur du handlar i mötet med andra människor istället. För det är ju i mångt och mycket det det handlar om. Hur agerar jag i en ny situation, där jag full av stress förlorar så mycket i klokskap och förnuft och istället hamnar i försvarsställning?

Vi fick också fundera en hel del angående vårt synsätt på vardagen. Om jag nu ska värdera min dag kan jag idag säga att jag nådde till 6:an på en 10-gradig skala (höhö, igår låg jag enligt mig själv på 7 och skulle öka lite..hrmmfppfff). Vad fokuserar vi då på i skalan? Ja, såklart det jag inte hann med. Men varför?? Fokusera istället på det du lyckats med. Det du hann. Det du gjorde så mycket bättre än igår och tänk sedan framåt. Ja, jag ligger på en sexa idag – men vad ska jag göra för att nå till 6,1 imorgon? Eller 6,4 om en vecka? Om jag som lärare ställer frågan, ”varför hann inte du Pelle med det här idag?” Hur kommer då Pelle må? Berömmer jag honom istället för det han gjort och ber honom reflektera över vad han ska göra för att nå lite, lite längre imorgon – kommer jag stärka hans självbild, ego och tillit till sin förmåga i framtiden.

Det handlar om att möta människor och problem med förmågan till självinsikt. Hur kan jag lösa ett problem med hjälp av andras kunnighet och klokskap? Och om någon kommer till mig med ett problem, ska jag lösa det åt henne eller ska jag dela problemet med henne? Lyssna på hennes tankar och möjliga egna svar – för de finns där egentligen.

Ikväll har jag accepterat att min gårdagssjua blev en sexa. Men jag vet också att jag inte är värdelös för det. På min väg mot min sexa har jag reflekterat, funderat och lagt upp en plan inom mig för att nå högre. Imorgon väntar handledning, litteraturhämtning och en hel del läsning och mer skrivande. Imorgon når jag kanske min 7,1:a ändå – redo för mer!

Taggad , , ,

Den där känslan av lycka

…den infann sig under fredagen. Vaknade utan en tydlig plan för min sista lektion på VFU:n. Bara det är konstigt! Den välstrukturerade Hanna, som har koll på allt och alla, kände att hon kunde släppa på kontrollen och bara låta det gå som det går. Och visst, hon hade ju en ram-plan att gå efter.

Det bästa hände nog ändå på vägen till praktiken. Fick skrapa rutorna, men det gjorde liksom inget! Jag vaknar ju till, får röra mig och arbeta med muskler som jag kanske inte alltid använder. Svänger ut på Örstigsleden och in på affären för att införskaffa bullar på denna sista kanelbullens – VFU-dag! Startar bilen igen och så när som att jag ska svänga igenom rondellen på Arnöleden startar Aviciis ”Hey Brother” (ja, jag vet, dance-music liksom!) på radion. Denna låt som jag fastnat för någon vecka tidigare, faller nu in djupt inom mig och jag lyssnar med tårar i ögonen på texten. Jag tänker på mina syskon, väl utspridda i landet och kärleken och saknaden till dem ökar för varje basslag i musiken.

Sen börjar jag tänka på de 40 underbara ungar som jag lärt känna de senaste fem veckorna på en skola nära dig. Hur mycket jag lärt mig av lärarna och hur värdefull de faktiskt fått mig att känna.

Efter glass, 40 + kramar (då de ställde sig sist i kön för att få/ge en till), kanelbulle, kaffe och några vänliga ord från arbetslaget senare satt jag återigen i bilen. Snyftande och samtidigt leendes åt alla intryck som getts mig.

Startade spotify och höjde volymen –  ”ooohh if the sky comes falling down for you, there’s nothing in this world I wouldn’t dooo”

När man börjar hitta rätt – är jag redo nu?

Dagarna går och jag börjar mer och mer finna min plats i yrkeslivet som lärare. Eleverna tar sig till mig, frågar varför jag inte ska vara kvar efter vecka 40 och har utvärderat min insats som väl godkänd. Får höra av personalen nära mig att jag har ett trygghetsgivande lugn, att det ansvar jag får är självklart för mig eftersom jag kan ta för mig och inte bara står tyst i ett hörn ”Hanna är ju i princip färdig lärare” säger Lotta med glädje i rösten och gör att hjärtat skräckblandat missar ett slag. Jaha, betyder det att jag ska vara redo nu då?!

Två i min närmsta studiekrets har redan fått jobberbjudanden och här och där på FB ser jag statusar om jobbintervjuer, jag har fått jobb, ska kolla mina möjligheter och så vidare. jag tror ju att jag är där med men vill ändå inte riktigt släppa tanken på att bli mer. Har idag kollat engelskabehörigheter och hur det kan se ut om jag vill få undervisa i hemkunskap. Har bett om SYO-tid och har skickat in lite anmälningar för säkerhets skull. Känns bättre med en extralösning om nu jobbraggningen går sämre för mig i vinter. För jag vill inte söka nu – utan känner att ex-uppsatsen måste få full fokus och ömhet. Jag vet hur jag funkar :)

Men orden värmer, ger självförtroende och gör att jag börjar känna mer och mer att jag har gjort rätt. Det är lärare jag ska vara nu. Sen kanske jag inte ska vara lärare fullt ut hela livet. Drömmarna är många men nånstans ska jag ju börja!

image

Sen att jag ska gå och få nån sorts magsjuka/magkramp/felmatontimagen mitt i allt gör det ju inte så bra. Hemma idag, hemma för säkerhets skull imorrn. Sen kör vi fullt ut i två veckor till!! Praktik is the shit – om man får tid att reflektera och planera vill säga ;)

Taggad , , , , ,

Mina små pluttar!

Tillbringade så en ljuvlig helg på Öland. Fick presentera mig för en två veckors litet knyte och gosa, agerade kalaskompis till en nybliven åttaåring på hans kalas och fick se fyraåriga Max cykla i räcerfart i omgivningarna. Älskar det där lugnet som infinner sig på ön och trivs i brorsans och Ericas sällskap. Blev även lite loppisbesök för kommande pyssel och en tur till sunds under Hamnens dag i Kalmar med morfar Erik som kapten.

Precis vad jag behövde i komma-iväg-och-göra-nåt och tillsammans med Rille och mamma blev det lagom aktivt och lagom avslappnat. Behövs ibland med när vi är sammanlagt 21 personer som ofta trängs, slängs, firar och donar då vi ses. God mat, nåt glas vin, en liten whiskypinne eller två och Ericas vidunderliga kalasbord med gottis förgyllde visiten. Hemgjorda ugnsbakade langos är guld i mund!

Så här bra hade vi det:

Tyvärr så fick vi på väg hem från helgen ett dystert meddelande. Lilla Kalle hade snubblat i en slänt och brutit lårbenet. Ligger nu i sträck med båda sina små ben, rakt upp i vädret och ska så förbli i 3-4 veckor. Sen väntar troligtvis rullstol ytterligare veckor och en del återhämtning. Vår lilla plutt, tänk så det kan gå…

 

Taggad , , , ,

Så var den tionde Onebar-knodden född!

En och en halv vecka, snart två har gått – tills vi får träffa den tionde i skaran Enbomsbarn, den sjunde lillprinsen i storfamiljen. Nils Gustav Linder föddes alltså den 30 augusti som en raket, rakt in i våra hjärtan och kommer likt sina andra kusiner säkerligen förgylla mitt liv på det mest underbara sätt.
På fredag åker alltså farmor, faster och farbror de ca 30 milen ner till Öland för att gosa, mysa och bara va en helg. Kommer bli finfint!

20130909-221151.jpg

Åh allt som hänt sen sist!

… Ja, ni vet den gången som jag skrev att jag var så usel på det här. För det är jag… Har väl helt enkelt prioriterat bort att skriva och låta allt memoreras och arkiveras på ett bloggforum och istället börjat så smått att socialisera mig och träffa folk för att prata muntligen :)

men men… Man är inte bättre än att kunna bättra sig. Sen sist har följande kort och koncist skett;

  • Jag byggde klart min sänggavel som blev precis så fin och bra som jag tänkt mig! Bilder och lite info hur jag betedde mig följer i senare inlägg
  • tentan, som faktiskt ”bara” var på 11 hp fick jag ett stort fett VG på! Det innebär att jag med mitt VG som jag fick på den skriftliga rapporten inkammade mitt första VG  hela matematikkursen! Em bedrift då det är i princip första gången vi haft möjlighet att uppnå detta betyg (annars bara underkänt och G som är möjligt)
  • Kartläggningen godkändes  med. Hade jag haft orken hade jag gjort en Vicky och gjort om från scratch (vidundret fick VG även här!!) men nöjde mig till slut med det lilla.
  • Jag hade ett underbart avslutningsmys med Ingela på balkong de la Onebar och komme till slutet av sommaren även få ha lite kick off inklusive Fia på annat vis.
  • Åkte sedan ner till the islandland Öland och mina kära Andreas, Erica, Max och Melvin för ikeajobb och sollapande lediga sommardagar. Här förblir jag till den 17 juli och hoppas sedan på grymma sommardagar, kvällar och nätter i ledighetens tecken
  • I förmiddags, klockan 9.12 föddes så min nionde syskonknodd! Detta då äldste storasyster Verre, inte klämde ut, men kejserligt förlöste lilla Amandus. Hoppas bara jag får träffa den lille prinsen snarast för bebisgos  och mys!

Nu ska dock fröken efter en tuff gårdag på Ikea, en lugnare idagdag och denna massiva uppdatering, krypa ned under täcket. Återkommer för mer (o)intressant imörra!

puss i ljumsken ;)

 

Taggad , , ,

Min kreativa helg

Att få skapa. Rita, leta virke och dess dimensioner på nätet så att man sedan ska kunna orientera sig på byggmarknaden. Måtta, mäta och föreställa sig. Fälla sätena på pärlan och mäta så allt går in – självklart kommer det inte gå, men då finns ju en lösning på det med ;)

Iväg till Woody’s och får hjälp av en kille, han förstår mig inte. Men hallå? Ritningen talar ju för sig själv! Börjar dra min förklaring och visar en inspirationsbild från Pinterest. Tittar på ritningen och fuskbegreppen från konkurrerande Byggmax och får efter lite om och men, byte av personal och lite såghjälp allt jag behöver. In till butik för att leta skruv, lim och metallskena som ska hålla ihop spånskivan som jag fick såga itu för min lilla bils skull.

Hem och lämnar av, snabblunch och sen iväg till tygaffär för att reka priser och färgalternativ. Åker vidare till Blomsterlandet för örtinköp och njuter än mer av vår och dess  underbara tecken.

Börjar bygga men tröttnar snart på att handskruva, lägger ut några balkonggolvsplattor och känner mig snart nöjd över mitt dagsverke. Ett glas vin och somnar gott till Mission impossible 3 i soffan. Mätt och belåten på denna första riktiga vårdag, då min kreativitet flödar och inspirationen likaså :-D

Taggad , , ,
Annonser
%d bloggare gillar detta: