Kategoriarkiv: Lilla frökens okategoriserade

Mar 08 2016
Lämna en kommentar
Lilla fröken provar på nätdejting, Lilla frökens okategoriserade, Time to speak up!

Tre färska ungkarlsexemplar i dejtingdjungeln

Sitter och fnissar hejdlöst över mitt nätdejtande. Har snarare blivit underhållning än seriösa försök. Länge har även tänkt att jag känner mig smått patetisk när att jag sitter här 31 och ett halvt anno gammal/ung och har så svårt att hitta nån att kanske bli gammal med –  eller fortsätta leva som ung med. Har jag för höga krav? Har jag det?

Låt oss se på tre ganska aktuella alternativ. Från senaste veckan faktiskt. Rykande färska  ungkarlsexemplar minsann;

Ungkarl #1;
En av mina första dejtsajt-exemplar. Vi kan kalla honom Mr ”Nyfiken bara”. Vi skrev en del sommaren 2014 och utbytte en del tankar. Han verkar ståtlig, musikalisk och något vettig. Snart börjar han be om bilder, mer och mer utmanande. Sen tar kontakten slut. Det är tyst. Jag ser på medier att han är i en relation sen en tid tillbaka – fräscht… Jag blockerar och döljer. I vintras gillar Mr ”Nyfiken bara” en bild av mig på dejtingsidan och han är tydligen singel. Förra veckan kommer detta gulliga initiativ på en chatt. Jag menar, det är så en smälter!

image

Rätt upp och ner bara! Och efter detta är det än så länge tyst igen. Vi hörs kanske om två, tre år igen då?

Ungkarl #2:
Här finns tyvärr inte bildbevis, då dejtingsidan raderar mail äldre än ett halvår, eller nåt. Du får lita på mitt ord. Jag kallar honom Mr ”Awkward” och det är ett ungkarlsexemplar i den ädla kategorin ungtupp (ålder ca 21-25). Den unge herren har skickat någon form av ”gilla” på en av mina bilder och skriver ett mail enbart bestående av ”Hej”. Lite rart, tänker en kanske då?

Jo. Men. Visst.

Senare samma kväll kommer ”Gör’u” (inget frågetecken, inget mer)

Jag skriver: Inte särskilt mycket. Glor på teve men ska nog knyta mig snart. Själv? (Varför frågar jag, är ju inte ens intresserad. Big fail… BIG FAIL)

Han svarar: aha, okej. Jag ska faktiskt vara ärlig. Jag onanerar lite… är det okej?

(HAHAHAHA, jag dör lite)

Jag svarar dagen efter, när jag skrattat färdigt: Nejmen gud, vad skönt för dig vännen. Fick du komma? Alltså shit. Nu blev man ju nästan lite sugen själv. Men skämt åsido. Jag hoppas att du spritade luren sen.. det går ju så mycket hemska sjukdomar nu för tiden.. (eller nåt liknande)

Jag fick aldrig nåt svar…

Och så dagens, ungkarlsexemplar #3:
När en tar upp luren för att kolla klockan på stresskursen och det första en ser är notisen…
(och typ smäller av) Hann nån bredvid se? Varför skäms jag? Jag om nån borde inte skämmas!

Jag har nu döpt denne adept. Han kallas för Mr ”Rumphålspuss” och har tillfört dagens största och längsta facepalm. Jag blir snart förtvivlad över män…

image

Exemplar #3 är för övrigt en sån där som skriver ”hej sötnos” som första invit och som sen utlovar längre och mer originella meningar om han hittar en på kik. Det stämmer inte. Inte alls…

Lita aldrig på en ”hej sötnos”-kille…

Så, har jag för höga krav?

Hmm, to be continued…

Annons
Märkt , , , , ,
Nov 06 2015
Lämna en kommentar
Lilla frökens okategoriserade, Sånt som känns, Time to speak up!

Sanningen om blomman

12189614_10154269036567646_797821634958469485_n

Livet är inte alltid god brunch, ändlöst mys med familjen & svalkande drinkar i eftermiddagssolen på altanen. Ibland, men nu på senare är det rätt pissigt, med noll energi och noll lust till mycket annat än att sova, på sin höjd ta en nypa luft på en promenad men oftast bara gömma sig under täcket. Jag är hon som utåt sett kan verka stark och självsäker men inuti mest försöker hålla samman utan att brista. När jag ber om hjälp är det när inget i mig själv är kvar och räcker för att hålla mig över ytan längre. Jag har nog fått det av min envisa mamma. Hon som ska klara allt, tar på sig allt, ger av sig själv och tänker inte på att hon själv ska orka i längden.

Så nu är jag där. Fast mellan stolarna i min sköra bubbla. Känner mig som den där blomman som hänger på den livskraftiga stängeln som utav ett under växt fram från den karga barkliknande jorden. Livstålig tillsammans med sina lika sköra medblommor på stängeln. Men snart tar näringen slut och den starka blomman faller likt en snöflinga till marken.

Kannan med det välbehövliga vattnet och extra näring skickas från den ena till den andre. Det gör att blomman knappt orkar sträcka sig mot de få ljusglimtar solen ger mellan molnen. Den som håller i kannan gör så gott den kan och ger små verktyg i insats för blommans överlevnad. Men om den insatsen inte räcker till eller är för sen?

Jag ber inte ofta om hjälp. Jag biter ihop och kör på. Nu bad jag om hjälp. Ett samtal blir så uttömmande..den i luren gör så gott den kan. Egentligen ligger ansvaret på nästa enhet, för att få tillgång till den krävs okej från annan person. Hon, jag, blomman suger upp det sista av orken, näringen och ljuset för att kämpa. Men att kämpa för sig själv tycks inte vara lika lätt som att kämpa för andra.

Man kan hålla en blomma vid liv med omvårdnad, vatten, ljus & ibland lite extra näring. Men att rädda en blomma när den redan fallit från sin stjälk… Nej, livet är inte alltid den där goda brunchen, den svalkande drinken eller att umgås med nära och kära. Men det är det som håller mig kvar på den där stängeln. Dock vill jag med detta inlägg visa på ett perspektiv till, att det som syns utåt kanske inte är det som känns inuti..

Märkt , , , , ,
Jun 12 2015
Lämna en kommentar
Lilla frökens okategoriserade

Sommaravslutningar deluxe med extra allt!

Har varit en helt fenomenal vecka både jobbvis och hemmavis.  Vädret kan man inte klaga på och idag har vi ju till och med temperatur att likna vid varmaste juli 😍Helt Lovely alltså. 

image

På jobbet hade vi en otroligt uppskattad sommaravslutning i onsdags med avtackning av de blivande skolbarnen med rosceremoni och medaljutdelning på dagen med allsång och tacomys på kvällskvisten.  Just dance-off mellan föräldrar och barn/pedagoger som skapade en glädje hos alla som är svårbeskrivlig.  Så fruktansvärt kul! Man kan ju bara älska folk som bjuder på sig själva och går in med 100 % för uppgiften. 

image

Svävar som på moln efter två härliga avslutningsdagar med extra allt.  Vallarna en kanonsommardag med sång,  glada barn,  överraskningar,  discodans,  grönska,  tårtfika i gassande sol och semesterkänsla går ju liksom inte att klaga över. 

Snart semester! Men jag njuter redan ändå :)
Nu ett glas rosé på lilla täppan och den nybyggda altanen innan grillning med systeryster + barn och kära modern. 

image

Märkt , , ,
Mar 27 2015
Lämna en kommentar
Lilla frökens okategoriserade

zooombie, zooombie….zooombieee,iieee,iiieee!

Vaknar igen runt ett och kan inte somna om. Det är första gången. När klockan sen slår och det är dags för den inplanerade långa morgonduschen vaknar jag efter en natt med minus på sömnkontot, igen, och med en rackarns hufvudvärk och illamående som jag gärna sluppit undan.

Som förskolefröken somnar jag ofta tidigt i soffan. Jag har också perioder då jag inte kan somna alls. Hamnar i nån sorts övertrötthet där jag har svårt att slappna av, tankarna far runt och vid tolvsnåret tänker jag att nu måste jag sova. Jag ska ju upp och härja klockan 4.15/5.15/6.15 igen för morgondagens arbetspass. Fyra, fem eller sex timmars sömn varvat med upp till tolv timmars sömn ger liksom ingen konsekvens… Jag blir en introvert zombie (finns såna?) Haha! Som hämtad ur ett avsnitt av senaste The walking dead.

Alltsomoftast biter jag ihop. Jag struntar i den vidriga tröttheten, utmattheten, huvudvärken och annalkande deppigheten. Tar mig till bygget. Gör min plikt. Oftast mer därtill om jag får vara självgod. Men då och då säger kroppen emot. Zombien måste få sin vila. Huvudet visar tecknen, ibland magen och handlederna värker. Idag går fröken Hårdrock ingenstans. Hon ska bädda ner sig under täcket. Vara så osocial hon bara kan. Äta så mycket ensamhets-, och deppighetshjärna och inälvor som hon bara kan innan hon kan få bli människa igen.

132152570285210841_QcRUSYs5_c

I detta tappar hon dock ibland bort sig själv. Motivationen att hitta tillbaka blir som bortblåst. Tar tecknen på att zombieviruset ligger där i kroppen och vilar. Prestationskraven och viljan att vara sig själv, den riktiga Hanna, den där glada positiva och utåtriktade Hanna krockar med zombieHanna och energin tar slut helt. Det är då det brukar bli riktigt tomt. Svaren tar slut. och en ensamhet som inte ens alla underbara familjemedlemmar och vänner omkring henne kan avvärja är den dagens, helgens eller veckans sanning. Dags att kapitulera. Inse att det finns mörka krafter inom en som måste få utrymme för stunden.

Men snart är jag tillbaka. Ur hålan i mörkret där jag ibland måste få deppa ihop i. Sen hitta den där tåten – den rödorangea livlinan som gör att jag kan klättra upp till toppen igen. Jag börjar fatta mer och mer varför. Mitt liv fram till nu har gett mig den egenheten. Men jag vägrar låta den ta över. Det är i grund och botten Hårdrock som vinner. Mitt liv ska för alltid betonas av det positiva. Det negativa ska aldrig få ta överhanden mer än för stunden. Den stunden kan zombien få. Men inte livet – inte drömmarna.

250794272969082513_jYuvPFiB_f

Märkt , ,
Dec 14 2014
Lämna en kommentar
Lilla frökens okategoriserade

Musikhjälpen 2014!

Nu har jag startat en digital bössa och ett initiativ för att stödja musikhjälpens insamling i kampen mot spridningen av hiv. Så kom igen! Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Vi kör!!

Du hittar insamlingen här;

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/nukorvi-alla-kan-gora-nagot

Let’s do it!!

t697vvra_reasonably_small

 

Aug 17 2014
Lämna en kommentar
Lilla frökens okategoriserade, Sånt som känns, Time to speak up!

Om att vända ryggen till

Jag har aldrig sett mig som särskilt politisk. Har sedan skolans samhällskunskapstimmar alltid sett mig som ”inte intresserad” och röstade inte första gången jag var berättigad. Jag är uppväxt i en familj där vi av med tro som bakgrund avsade oss rätten till demokratiska röster för att en högre makt snart ändå skulle utjämna världens alla orättvisor och ondska.

Däremot har jag alltid, utifrån min uppväxt och den enligt mig empatiska, kärleksfulla, men kanske inte alltid rättvisa eller jämställda värdegrund och samhörighet strävat efter ett humanistiskt tänkande. Enligt mig är alla lika mycket värda. Alla (med vissa undantag) bör ha samma förutsättningar i livet sedan starten, rätt till egenbestämmande, grundläggande behovsuppfyllande som rent vatten, mat och tak över huvudet. Rätt att säga NEJ om något inte känns rätt.

Nu ser inte världen ut så. Onda människor, människor med vinst i sinnet, människor som ska dra nytta av andras olycka säger att en grupp andra människor inte får bo kvar i fred på sin plats på jorden. Det krigas, barn växer upp till slavar eller värre, män dras ned i gruvor för att samla mineraler till bättre ställda västerlänningars mobila telefoner och teknik. Kvinnor och flickor tvingas att sälja sina kroppar eller dö en smärtsam död. Män och kvinnor som inte har någon annan lösning än att be om medlidande, medkännande och kanske en slant på våra gator. Måste dem inte så gör dem det inte.

För mig är dessa utsatta, förföljda mor- och farföräldrar, fäder, mödrar, döttrar och söner varmt välkomna till ett glesbefolkat och rikt land som Sverige. Tvingar någon dem att tigga så bör det väl iallafall vara åtminstone i mitt intresse att ta reda på varför och hur jag kan hjälpa till på annat sätt? Jag kan absolut bli bättre på detta.

Men då finns det de i världen, i Europa och i Sverige – i Nyköping som anser att dessa orättvisor ska fortsätta finnas. Här är utsatta människor inte välkomna, våra jobb är våra och vår välfärd med. De som skriker Sieg Heil på vägen vid mitt och mina grannars kvarter. De som talar på Nyköpings torg för att få mer makt i landets riksdag.

Jag kan absolut ta debatten med dessa människor, vilket är en del till varför jag skriver detta just nu. Jag kan också välja att i protest vända ryggen till talaren på torget i tystnad för att visa min ståndpunkt. Jag känner att alla sätt som är möjliga inom lagens regler bör användas för att få en mer rättvis och humanistisk värld. En värld där goda gärningar väger tyngre än gränser och överfyllda behov och ägodelar.

Det tenderar vara dem som har minst som är mest generösa i samhället. Kanske för att de vet hur det är att inget ha. Kanske för att de är vana att dela det lilla de har med andra ändå.

Jag jobbade i torsdags men hade verkligen velat vara där i tyst ryggvänd protest. Nilsson (proteststartaren)beskriver känslan som euforisk. För, det är något gruvligt fel med delar av världen idag, men jag hoppas och tror att vi kan vända allt till det bättre igen. Du och jag kan inte göra allt men vi kan definitivt göra något!

1424326_10152075188007375_992017095_n

Märkt , , , , ,
Jun 16 2014
Lämna en kommentar
Lilla frökens okategoriserade

Det är de små sakerna som gör det!

Typ som att tillbringa en heldag med väninnan i Norrköping. Att få unna sig lite fint, lite gott att äta och dela på en flaska rosé i Strömmenparken. Att bowla med syster, bror och systerns barn en söndag trots att det går så dåligt att man skäms. Att där få ögonkontakt med en grann kille i banan bredvid som råkar tappa klotet och le mot varandra.

Eller att kunna returnera klädesplaggen med den större storleken och istället behålla den mindre varianten.

Det är just dem, små, fast ändå rätt stora sakerna som förgyller livet.

Tror ni att jag är tillbaka nu? Efter min bloggtorka DELUXE!?BildBildBildBild

Feb 04 2014
Lämna en kommentar
Lilla frökens okategoriserade

Kära bloggen…

Förlåt…

För att jag har försummat dig – men det var av helt legitima orsaker

För att jag inte ens har varit inne och tittat, mer än någon enstaka gång – då jag faktiskt ångrat mig

För att jag inte delat med mig om mina tankar, ventilerat uppsatsen eller pratat festplaner via dig – nu blir det ändring

För att jag helt har gått in i mig själv istället och inte sökt tröst och kommunikation genom dig som forum

Men nu är jag nog tillbaka med ny energi!

Den senaste tiden har varit ett virrvarr av känslor, stress, ångest, glädje, förtvivlan, hopp, examenstjut, firanden och underbara höjdpunkter. På så vis hade det ju varit bra att faktiskt uppdatera sin blogg med några texter om allt, men jag liksom mötte en vägg. En betongmur skulle man kunna säga. Istället för att dra sjutton inlägg på raken nu och berätta så kör jag en hederlig lista; så här har tiden sedan den senaste blogg-posten sett ut;

  • Jag har börjat, genomfört och slutfört ett alldeles ypperligt och gediget arbete med mitt examensarbete – som faktiskt slutade med en produkt som gav VG!!
  • Firade ett fint nyår med hela klanen i Rilles (snart min) lya – en helt fenomenal trerätters bestående av halstrad, apelsinmarinerad pilgrimsmussla med hummerskum, syrad palsternacka och västerbottencrisp till förrätt. Till varmrätt en oxfilétournedous med chévrecreme, potatisbakelse med västerbotten och bacon samt portvins- och rödbetsreduktion. Den alldeles himmelska efterrätten stod Erica och Veronica för vilket var en gudomlig nutellasemifreddo som bara smääälte i munnen. Vi dansade disco med discolampa i hallen, vilket Tuvaluva tyckte var pinsamt men Max ville att vi skulle dansa hela natten om han fick välja ;)
  • Jag började arbeta på en förskola den 7 januari! Massor av intryck och nya lärdomar och har inte sovit så mycket under mitt vuxna liv som efter dessa första veckor. Att examinationen dessutom gav mig migrän och två sjukdagar känns ju sådär
  • Jag lämnade sedan in min uppsats, smått nervös och min examinator gjorde inte direkt det hela bättre genom sina luddiga formuleringar. En förklarande mailkorrespondens senare så blev jag lugnare och kunde gå rakryggad och stolt på examinationsceremonin – helt underbart fixad av våra studentfaddrar!
  • Den dagen avslutades med fina Pillan, mamma, Rickard, Julia och Becca på Erik i Forsen (sååå gott) med musselsoppa och pilgrimsmussla (igen, men var tvungen att återuppleva nyårsmat-orgasmen), hjort, massa goda tillbehör och till slut ett gäng kaffedrinkar och skratt hemma i mammas soffa.
  • Jag fick mitt betyg och är nu i akt med att skriva ut examensbevis, publicera arbetet och återkoppla till mina informanter
  • Har också fått förkylningen från hällveeetet vilket slagit ut mig i snart en vecka. Hemma från jobbet ännu tre dagar (vilken bra start!?!)

I övrigt planeras ett examensparty-baluns utan dess like – i form av bästa Roaring 20’s temat och flapper, glitter, maffia-flärd. Det kommer bli grymt!!

Boardwalk-Empire-2 Great Gatsby Carey Mulligan leo THE GREAT GATSBY

Nov 14 2013
Lämna en kommentar
Lilla frökens okategoriserade

Låg…

Faktiskt nästan deppig… längesen jag kände så men så är det. Pressen stiger och jag borde blockera Facebook, bloggar och alltvaddetheter för en månad eller så. Mest för att en eller två skriver om allt de hunnit, att ännu en, två eller tre intervjuer är transkriberade. Och här sitter jag vid mitt hemmasnickrade skrivbord och skriver på en metod som jag ännu inte genomfört eller har en direkt tanke på.

Och ännu inga svar från några möjliga informanter

Men ja, jag vet att det kommer ordna sig. Jag kommer också få mitt gjort. Men hade ju gärna haft lite framförhållning och inte behövt sitta i stress och panik sen med mina analyser. Gaaaah. Just give me a break!

Så -då var det ältat, lämnat och dags att ta tjuren vid hornen! Men inte idag.. nu ska jag ha kväll.

 

Okt 09 2013
Lämna en kommentar
Lilla frökens okategoriserade

En finfin dag i höstlöven!

Började dagen effektivt med att skicka in såväl utvecklingsplan som reflektionsdokument kring VFUn. Fortsatte med att finlira i hemtentan och skickade sedan även där på SEND. Sen lättade det. Knöt på mig dojjorna och startade RunkePeren och stack ut med musiken på en rask en. Kalla det PW om du vill – det är väl då man går så fort så man inte skulle kunna prata med nån? Så var det och jag känner dessutom att jag kan ha gått så fort och bestämt så att jag kanske inte ens kan gå imorgon… hmm

Lite lunch och en dusch/fix senare var jag iväg med systerdotter Ida till stada. Det skulle skämmas bort förstår ni ;) Kände att det var ett tag sen. Hon har dessutom en lillebror som nu får mycket välförtjänt omtanke och då kan det väl vara skönt att få komma iväg och få lite solo-uppmärksamhet med moster (hmrrpppff, och dennes plånbok) Ha ha!

En piggelin, en kopp Rooibos och nu iväg för ännu en höjdpunkt. Ledig kväll, viiin och Grey’s med bästa Pernilla, hennes make Sebbe och fina fina Iris. Hört att det kan vankas lite småplock med. Guld ju!

Märkt , , ,
← Äldre inlägg
%d bloggare gillar detta: