Kategoriarkiv: Lilla fröken & hälsan

8 dagar senare..Att ta språnget!

..och fullt igång med skolan, lär mig massor och hittat sidor av mig själv som jag inte hade en stor aning om att jag hade. Jag gillar helt plötsligt skogen och friluftsliv och längtar till nästa tur med nya upptäckter och lärdomar. Känner för att ta mig ut i helgen för att ta tillvara på det rika växtlivet i form av bär och svamp och en liten stensamling börjar sakta men säkert ta form – för lärarrollens skull – och en möjlig föräldraroll senare.

Mest av allt är jag så nöjd över att jag har valt detta, att jag antar nya utmaningar, inte tar lätta vägar framåt utan faktiskt tar chansen att lära så mycket som möjligt och ta lärdom av så många som möjligt! Igår klättrade jag i berg, på hala klippor och hade det inte varit för min vilja, ett svagt mod att faktiskt våga ta hoppet upp för den där hiskeligt hala stenen och självklart 2 fina vänner som hjälpte mig ta det, hade jag ju inte tagit utmaningen och sett på det häftiga som fanns längs vägen. Jag orkade mig upp längs den branta stigen till bergstoppen och fick se Spirans magnifika utsikt och den lika långa vägen tillbaka, såklart.

Naturvetare; mycket jobb, mycket  nyfikenhet och observationer. Många träffar och resor. Mycket värt det! Denna gången valde jag den tuffa vägen och utmanar mig själv till att göra det ändå lite tuffare och låt säga tidskrävande. Men vad gör det när man lär sig så mycket vettigt på vägen? Nu valde jag den andra gruppen för att få effektiv tid att arbeta när jag väl är där, att lära av nya människor och inte bara vara bekväm i det kända. Jag är så glad att jag tog chansen, vågade, utmanade en ny sida av lilla fröken. Jag tog språnget! För jag tror faktiskt att här i livet, om man vill lära – får man inte något gratis och utan ansträngning! ((samt en hel del frisk luft och motion))

Märkt , , ,

Utan draghjälp och minst lika bra start på dagen!

Så tog jag mig upp och ut själv! Helt awesome känns det och jag börjar efter, jaaa jag vet! 4 månader av brutna löften och undvikna pass känna mig på G igen. På gång. På. Väg!

Varje morgon då jag vaknat 9 istället för halv 8 har jag känt som att loppet var över och ingen idé. Varför det då? Jo för att jag på något konstigt vänster har tagit det som en motgång att komma iväg för sent och inte vara igång på riktigt förrän efter frukost runt halv tolv. Men vadårå!? Jag är ju ledig. Det är fortfarande sommar (om än sensommar) och skolan och riktiga vardagsrutiner kommer ju sen ändå nästa vecka. DÅ kan jag ta mig i kragen tiidigt, tidigt, men än så länge gör det inget om dygnsrytmen blir lite sådär. Jag rör ju på mig. Jag äter regelbundet och balanserat, om än på lite sämre tider men jag får en träningsrutin och en start! Det är ju det som är huvudsaken.

Så jag tog den där förbaskade promenaden. Och appen krånglade och kom inte igång förrän 0,5-1 km in på turen och några stopp för inbjudningsöverlämning och musikprepp sinkade min ”average pace”. Men jag vet ju hur det gick, hur svetten rann på slutet och hur trött jag faktiskt gjorde mig. Därför är jag stolt. Stolt att framstegen tas och mina mentala hinder övervinns. Å så glad att jag har stödet hos familj och vänner som vet hur man kan känna, må och tänka dumt och skumt. Mer om det snart. Nu ska jag duscha och dansa soldansen så de där turbomolnen som blåste in bara försvinner. Idag är det sommar!

Trist med synkroniseringen…but ”the truth is out there!”

 

Märkt , ,

I have joined the dark side yet again! for*new*beginnings

Ibland krävs lite draghjälp för att få igång rutiner som man vill och vet att man mår så bra av. Igår kom den i form av kusin Pernilla och hennes Iris, en lagom men ändå skön och något svettig promenad på Arnös små vägar och en gemensam liten frukost hos pinglorna på Herrhagsvägen. Kicken av detta gjorde så att jag efteråt sköt upp lilla duschen till efter ett om ännu svettigare afropass. Motion gånger två och precis den nystart jag behövde efter sommaren!

I väntan på sällskapet, i det vackra vädret!

Sen slutade ju inte resan där. Ett samtal till en av stadens frisörer senare och make-overn var ett faktum. Hojade in till salongen (motion gånger tre!) och jag hittade återigen mörkret likt bästa sith-perspektiv i en Starwarsfilm. Brunett alltså, för vi har ju roligare! Faktiskt ;)

The darker side of me

Märkt , , ,

Dela en mango & hitta styrkan inom dig

Var tvungen att söka på nätet efter tips på hur man på bästa sätt tar tillvara på gyllene fruktköttet på mangon, min nya craving denna vår. En ätmogen mango som liksom halkar in i munnen och smälter gott på gommen. Det fick bli min frukost; färsk mango, med sällskap av kokta ägg, naturell yoghurt med päronbitar och hallon, kaffe och morgonkoll på nätet. Har blivit en ritual.

Verkade som att jag hade rätt metod trots allt, men att jag inte skar mangon på högkant för att lokalisera den lömska kärnan. Vad jag minns från restaurangskolan är den ju också föga giftig och bör därför undvikas. Ja ja, övning ger väl färdighet.

Har dessutom, i allt, ständigt(!), funderat på allt som händer med min moster. Trots allt som händer besitter hon ju som sagt en beundransvärd livskraft! Känns som att det inte är mycket som stoppar den underbara själen som är hon. Jag vet dessutom att man inte kan, bör och ska  jämföra sig med andra på det sättet som jag nu kanske kommer göra – men den här situationen ger ju perspektiv på tillvaron och ännu mer bevis på att kämpa är det enda som gäller.

Här sitter jag med en fullt funktionsduglig kropp. Klagar över lite diskbråck och ischias som knappt är kännbart längre och skjuter upp allt som får mig att må bra bara för att hinna med måsten och krav. Men jag kan gå, jag kan stå, se och känna. Jag kan andas av egen maskin. Att vänta på rätta förhållanden funkar liksom inte längre. Vill jag nå mina mål måste jag helt enkelt se kampen i vitögat och anta utmaningen. Utan ett ärligt försök och med rädsla att misslyckas kommer jag ju ingen vart.

Helt enkelt ska jag börja leva som jag vill, göra så gott jag kan med det jag har och leva fullt ut! Med rätt prioriteringar och att först se till det jag verkligen behöver och mår bra av kommer sedan allt det andra lösa sig – det kommer som mangon på frukostbrickan, så att säga. Skrotar allt som suger energi från en. Det som tar mer än ger. Destruktiva tankar och funderingar som kommer längs vägen. Vänder det negativa till positivt.

Så fenomenal är hon, kära Ulla. Som kämpar dag ut och dag in med en livskraft utan dess like. En livskraft som smittar av sig!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Märkt

Beskedet efter ventilationen..

Tog med mig ryggen ut på en  välbehövlig, svettig, kvav men relativt småsnabb promenad på morgonkvisten. Skönt att ventilera, gå av sig lite tankar och funderingar och äntligen komma igång igen efter veckor med smått besvärlig ryggsmärta. Temperaturen stod på  17 grader redan vid 8 men det mulnar på och de lovar kallfront och åska senare under dagen – kallare temperaturer. Ett litet bakslag i sommaren månne? Väl hemma och avblaskad med vatten från handfatet i badrummet kommer ett besked jag gärna skulle kunna klara mig utan..

Saken är det att jag har delar av min släkt som redan har varit med om på tok för mycket i sitt liv. De behöver inte mer. En ledsen mamma som håller sinnet uppe…för tapper för att släppa ut känslorna. Idag går all min styrka till kamperna – de många, som drabbar släkten söderöver. Älskar er!

Till en av de starkaste mest livskraftiga kvinnor jag känner

Märkt , ,

Solokörning till Norrpan

Då jag var lite sent ute med reflektionsdokumentet och ville ta det i min egen takt får det bli en solokörning till och från Norrpan idag. Kör iväg med Marilyn, gasen i botten och lite skrikmusik på stereon. Gamla motorvägen till Statoil för luftkontroll och sedan gasen i botten igen.

I eftermiddag ska jag blogga om helgen och kanske visa lite före och efter på rummet. Rummet som jag inatt drömde blev totalt nedritat med blyertspennor och tusch i diverse fina kulörer av några busiga syskondöttrar. Panik!

Sen blir det en långpromenad om vädret håller uppe. Skaka loss ryggen med lite lättare stretch och hoppas att det släpper snabbare än snabbt. Nästa vecka ska jag gå igång med träningen igen – Så är det bara!

He he!

 

Märkt , ,

She believed she could….

so she did!

Gröten är uppäten och starkt morgonkaffe upphällt. Idag gör jag ett försök. Vill vara med på så mycket som möjligt ju. Känns något bättre i ryggen..något. Men inte helt okej. Får peppas av mig själv helt enkelt! SÅ det blir en dag med eleverna, lite fotboll på Rosvalla och lite 10-ord i veckan. Och matte.

Sen hem för att smörja lite till och värmebehandla. Imorrn vill jag kunna träna lite iallafall! Kanske ta några långpromenader med brorsan som kommer på visit. Håller tummarna… gör det du med – snälla!

Märkt , ,

Nytränad, nyäten och degar ned i soffan

Satt över en timma i solen på balkongen och njöt! Helt underbart och sommarvarmt kändes det som – tills det började blåsa lite och jag bestämde mig för att flytta in till matförberedelser och lite träning istället. Ingen frisk promenad alltså. En timma styrka i funktionell, mage- och ryggvariant blev det och jag är sjukt nöjd efter min insats. Svetten rann, musklerna brände och vattnet gick åt :)

Jo, jag och mammsen har ju självklart rensat ur våra rum och hallen med inför tapetseringen som startar imorrn. Nu dock, ser det ut som kaoset i vardagsrum, kök och på balkongen. Saker och möbler överallt! Riktigt pepp på att fixa sen.  Ser fram emot att visa före/efterbilder sen. Men håll till tåls vettja – kan jag kan du ;)

 

Märkt , ,

Helt plötsligt blev jag gravid..på apoteket!

Igår gick jag in på ett av stadens apotek för att inhandla diverse tabletter och smärtstillande preparat när jag för andra (!) gången på samma apotek blev misstagen för gravid och inte bara allmänt överviktig. Fast som jag sa till modern så kanske jag hellre antas som gravid i nionde månaden än den tjockis jag återigen blivit – bara jobbigt när man är på krogen (vilket jag oftast inte är…) eller ska handla på systemet (vilket jag då oftare gör…).

Scenariot:

Hanna är ute efter pollentabletter då pollensäsongen explosionsartat attackerade henne i fredags på matvarubutiken. Frågar därför expediten på apoteket:

Hanna: – Jag har pollenkänningar men har ju inte varit hos nån läkare för att få det bekräftat. Vilken receptfria tror du är bäst?

Expediten (kort och tillrättavisande): – Jaa, problemet är ju bara att man inte får äta några såna preparat när man är gravid!

Hanna (fort och glatt): – Ja, men jag är inte gravid..så vilken är bäst?

Expediten (oberört): – okej, ja det är ju egentligen inte mycket skillnad… (varpå hon visade mig några alternativ)

Alltså, misstag kan ju göras.. det är inte alltid lätt att se om nån är gravid eller helt enkelt bara tog för många chips ur påsen några för många gånger. Men kan man inte erkänna sitt misstag och iallafall säga ursäkta eller ”oj, my bad!”,  kanske man hamnat inom fel serviceyrke.

Egentligen skiter jag dessutom i vilket. Jag vet att jag är överviktig och jag arbetar på att bli hälsosammare. Jag lever för mig och vet faktiskt inte varför jag grämer mig över händelsen. Kanske mest för att hon var så otroligt oprofessionell och icke tillmötesgående som butikspersonal i allmänhet. Hade det varit för några år sedan hade jag totalt grävt ned mig i detta faktum att någon inofficiellt påpekat min ”storhet”, det är ju skönt att jag nu kan skratta åt det istället. Hade ju dock varit lite humoristiskt om det sen hade varit hon som lämnat ut mina minipiller i receptdisken (fast jag antar att hon och kollegan kanske diskuterade händelsen och mitt pilleruttag nämndes)

Hon kan gott känna sig lite dum! Det säger jag i ärlighetens namn [men jag är varken hämndlysten eller bitter!]

Märkt , ,

Dancin’ the afro, doin’ the mage/rygg

Återkommer med bilder från helgens underbara gos och bus med Valter och Stella – kalas för Kalle och härligt häng med familjen.

Nu ska jag svettas – innan jag får ta torsdag med gott samvete. Har gått in i nästa fas av satsningen. Anslutit mig till Viktklubb för extra motivation och koll så att jag sköter kost och allt – samt en liten kick i bakdelen. Ibland behöver man en extra utmaning, extra ögon som kollar en eller lite mer krav på sig för att det ska gå. 4 månader till priset av tre, sen kan jag förhoppningsvis klara mig själv igen.

Det blir afro x 2 och Mage/rygg-styrka på min nya pilatesmatta.

Efter det funderar jag på att våldgästa min kära Pernilla. En kaffe innan Rille kommer hem och vill flytta in i sin lägenhet. För nu är nyckeln i hans ägo, på söndag är allt där. Då får jag mitt rum – ett rum som ska få nya kläder (läs tapeter) när som.

Åh hå hå – så kul!

2 månader in i det - och jag har inte gett upp! Små steg är allt som behövs. Relativa mål. Delmål. Nu kör vi!

 

Märkt , , ,
%d bloggare gillar detta: