Kategoriarkiv: Hedersord

Om att vara sin egen värsta fiende

En hypotetisk måndag vecka 18:
En arbetsdag till är över och jag tar mig hem.  Vet redan nu att istället för att ta mig hem borde jag gå, cykla eller ta bilen för någon aktivitet. Slutkörd.  Att prioritera då utan ork och motivation är ett – ja,  rent he*ve*e för ens självkänsla.  Att veta att jag inom mig egentligen har den där styrkan.  Jag har viljan.  Jag har orken.  Jag är stark. 

Men. Jag. Kommer. ALDRIG. Till. Skott. 

Jag vet att jag egentligen bara behöver ta en promenad sen när jag igång.  Jag vet att jag kanske inte borde köpa den där nya klänningen som jag kanske inte behöver bara för att se om jag kan ha den till bröllopet jag ska vara gäst på inom kort.  Jag vet att hade jag bara tagit mig samman då för en månad, två månader, ett halvår,  ett år sen så hade jag kanske varit på god väg mot mitt mål nu. 

Jag vet att om jag bara hade andats,  tagit några extra tankestunder och pratat ut så hade jag kanske inte grävt ner mig så djupt i min bubbla för 6år sen då allt vände till det mörka igen

Jag vet

Att då inte ha motivationen nog att vända sin livsstil, att använda alla erfarenheter och kunskaper som finns inom sig,  Att bara bryta den där negativa spiralen som för en längre ifrån sitt mål.

Ja,  det är att vara sin egen värsta fiende. 

Vad kul det ska bli att utplåna henne!

För att jag gjort det förr,  för att  jag vet att jag kan.  För att jag vet att jag måste. 

Nu ska jag kämpa för att må bra igen. 

Jag ska bli mig själv igen!

image

När man behöver hitta sig själv

Kan ju hända ibland att man tappar bort sig. Handlar om ett jobb som inte längre passar, ett uppbrott som lämnat sår eller helt enkelt att du försökt vara på topp så länge att du börjar falla mot botten. För mig handlade det om många faktorer. Jag tog på mig för mycket, ville för mycket på ett jobb som inte gav utlopp för min kreativitet. Började tappa hälsan och mådde helt enkelt skit ett tag. Energin och lusten försvann och jag slutade ta mina promenader, träna och helt enkelt göra sånt som gav välmående.

Jag avslutade även och försökte lämna ett så kallat förhållande bakom mig. Det var inte ens ett förhållande utan jag kan efter episoden kalla mig ett tidsfördriv. Usch – låter hemskt, men känns så. Vill tro att det även fanns stora känslor med i bilden, speciellt för mig, men han den andre hade så att säga lite att ta itu med. Jag kände mig länge som handsken som kastats i det iskalla vattnet, trodde några gånger att jag var klar med det men nu, nu kan jag äntligen säga att startskottet för det nya har smällt.

Så de ovanstående scenariorna stämmer in på lilla fröken. De har lett till depressioner, jävlar anamma i att livsstilsförändringar ska och har börjat ske (vilket även nämnts och skyltats med här) men alltsomoftast har försöken och insatserna känts halvhjärtade och utan riktigt driv. Kan nu säga att jag är REDO! Har mentalt ställt mig in på att förändringen ska ske. Jag ska bli den där jag vill vara igen. Har börjat hitta tillbaka till mitt positiva och engagerade jag. Det som sist hade flyttat till Kalmar, smått förälskad (inte samma grabb) och med planer för livet. Hon som ändrade sina rutiner och vanor och på köpet fick ett helt nytt liv, i en annorlunda kropp. Hon lyckades må bra, känna sig hälsosamt och med råge också minska 4-5 klädstorlekar och flytta 30 mjölkpaket av sin vikt ut i rymden.

Det där med vikt och kläder är för mig en bonus – har såklart en låda med kläder och lika många affärer jag skulle vilja gå lös i. På riktigt kunna uttrycka min stil i klädesväg. Men just att orka, att må bra och leva ett hälsosamt och nöjt liv – det är dit jag är på väg!

Hur? Sunt förnuft, lite periodisk fasta (omdebatterat som jag ska berätta mer om) och massa aktivitet och roligheter! Jag återkommer helt enkelt!

Och du? Kör bara kör – gör sunda val som får dig att må bättre, vad hindrar dig, egentligen??

106327241172391178_oEAs26wZ_f

2013-03-28 08.41.17

Taggad , , , , ,

Proteinboost inför zumban

Fryser ikapp med spotifylistan medan jag så sakteliga skedar i mig yoghurten med banan och kanel inför träningspasset. Pysslet blev inte av då jag istället blev sittandes med en ny kär teknikpryl… Min sproilans iPad!
Den ska i framtiden få följa mig till skolan och hjälpa mig i mitt akademiska inhämtande av kunskap, den ska få spela grym musik genom grymma logitech-högtalare och den ska få hålla mig sällskap i soffan efter en hektisk dag.jag hoppas innerligt att s3 inte kommer känna sig åsidosatt.. Men tror faktiskt att utrymme kommer finnas för de båda i mitt nu teknikspäckade liv.
Nehe! Sa nån zumba? Mer vatten i kroppen, en kissning och sedan mot Hälso! Åh vad jag saknat det ;)

Taggad , ,

Ner ner ner, ner för backen ner…efter upp!

Efter den gedigna back-nedstigningen i Huskvarna startade skolan med stormsteg sina exkursioner, det var bergsbestigning och övervunna rädslor och utmaningar redan första dagen ute i mark och vatten, samt jordmåns-prover och grävande i torv och mosse. (ja, jag vet att facktermerna och förklaringarna inte är fullt korrekta nu och läser min exkursionslärare detta så ber jag om ursäkt för sånt). Jag lär mig iallafall massor. Jag går som en tok. Just idag har mina benhinnor rejält ont efter gårdagens färd upp och ned för Norrköpings kommuns högsta punkt och jag kan med råge rekommendera er att INTE gå i ojämn terräng cirka 5 timmar inklusive några pauser i stövlar!

Stövlar var dock ett bra komplement till rundan eftersom vi under dessa 5 timmar faktiskt skulle över en 10 meter bred mosse, där man sjönk kanske 40 cm i äggfis-luktande mossa och torv. Det tog 10 minuter + lite prattid från Daniel lärare. Så just den biten hade vi kunnat skippa för fördelen gympadojor.

Klart sen att långa promenaden, den långa stigningen och pustandet från fullpackade lungor och 10 kg vatten/kylklamp/matsäck/ryggsäck upp för 100 meter för att slutligen få se ut över Norrköpings barrskog och Ågelsjön vid militärens master. Huttra i sig en kopp kaffe till köttbullemackan i kalla vindar och smått smått regn. Väldigt värt det! För att sen starta klättringen ned, i fascinerande sprickrevor och skogsbrända skogar med kulturhistoriska spår – för att kissnödig (höll mig väl typ hela dagen!) få avsluta vid vackra Ågelsjöns strandkant igen.

Skogsvandring is tha shit!
Men med gympadojjs och lite mindre kylklampar…och vårvindar utan regn!

Do it!

Taggad , , , ,

Utan draghjälp och minst lika bra start på dagen!

Så tog jag mig upp och ut själv! Helt awesome känns det och jag börjar efter, jaaa jag vet! 4 månader av brutna löften och undvikna pass känna mig på G igen. På gång. På. Väg!

Varje morgon då jag vaknat 9 istället för halv 8 har jag känt som att loppet var över och ingen idé. Varför det då? Jo för att jag på något konstigt vänster har tagit det som en motgång att komma iväg för sent och inte vara igång på riktigt förrän efter frukost runt halv tolv. Men vadårå!? Jag är ju ledig. Det är fortfarande sommar (om än sensommar) och skolan och riktiga vardagsrutiner kommer ju sen ändå nästa vecka. DÅ kan jag ta mig i kragen tiidigt, tidigt, men än så länge gör det inget om dygnsrytmen blir lite sådär. Jag rör ju på mig. Jag äter regelbundet och balanserat, om än på lite sämre tider men jag får en träningsrutin och en start! Det är ju det som är huvudsaken.

Så jag tog den där förbaskade promenaden. Och appen krånglade och kom inte igång förrän 0,5-1 km in på turen och några stopp för inbjudningsöverlämning och musikprepp sinkade min ”average pace”. Men jag vet ju hur det gick, hur svetten rann på slutet och hur trött jag faktiskt gjorde mig. Därför är jag stolt. Stolt att framstegen tas och mina mentala hinder övervinns. Å så glad att jag har stödet hos familj och vänner som vet hur man kan känna, må och tänka dumt och skumt. Mer om det snart. Nu ska jag duscha och dansa soldansen så de där turbomolnen som blåste in bara försvinner. Idag är det sommar!

Trist med synkroniseringen…but ”the truth is out there!”

 

Taggad , ,

Dela en mango & hitta styrkan inom dig

Var tvungen att söka på nätet efter tips på hur man på bästa sätt tar tillvara på gyllene fruktköttet på mangon, min nya craving denna vår. En ätmogen mango som liksom halkar in i munnen och smälter gott på gommen. Det fick bli min frukost; färsk mango, med sällskap av kokta ägg, naturell yoghurt med päronbitar och hallon, kaffe och morgonkoll på nätet. Har blivit en ritual.

Verkade som att jag hade rätt metod trots allt, men att jag inte skar mangon på högkant för att lokalisera den lömska kärnan. Vad jag minns från restaurangskolan är den ju också föga giftig och bör därför undvikas. Ja ja, övning ger väl färdighet.

Har dessutom, i allt, ständigt(!), funderat på allt som händer med min moster. Trots allt som händer besitter hon ju som sagt en beundransvärd livskraft! Känns som att det inte är mycket som stoppar den underbara själen som är hon. Jag vet dessutom att man inte kan, bör och ska  jämföra sig med andra på det sättet som jag nu kanske kommer göra – men den här situationen ger ju perspektiv på tillvaron och ännu mer bevis på att kämpa är det enda som gäller.

Här sitter jag med en fullt funktionsduglig kropp. Klagar över lite diskbråck och ischias som knappt är kännbart längre och skjuter upp allt som får mig att må bra bara för att hinna med måsten och krav. Men jag kan gå, jag kan stå, se och känna. Jag kan andas av egen maskin. Att vänta på rätta förhållanden funkar liksom inte längre. Vill jag nå mina mål måste jag helt enkelt se kampen i vitögat och anta utmaningen. Utan ett ärligt försök och med rädsla att misslyckas kommer jag ju ingen vart.

Helt enkelt ska jag börja leva som jag vill, göra så gott jag kan med det jag har och leva fullt ut! Med rätt prioriteringar och att först se till det jag verkligen behöver och mår bra av kommer sedan allt det andra lösa sig – det kommer som mangon på frukostbrickan, så att säga. Skrotar allt som suger energi från en. Det som tar mer än ger. Destruktiva tankar och funderingar som kommer längs vägen. Vänder det negativa till positivt.

Så fenomenal är hon, kära Ulla. Som kämpar dag ut och dag in med en livskraft utan dess like. En livskraft som smittar av sig!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Taggad

Solokörning till Norrpan

Då jag var lite sent ute med reflektionsdokumentet och ville ta det i min egen takt får det bli en solokörning till och från Norrpan idag. Kör iväg med Marilyn, gasen i botten och lite skrikmusik på stereon. Gamla motorvägen till Statoil för luftkontroll och sedan gasen i botten igen.

I eftermiddag ska jag blogga om helgen och kanske visa lite före och efter på rummet. Rummet som jag inatt drömde blev totalt nedritat med blyertspennor och tusch i diverse fina kulörer av några busiga syskondöttrar. Panik!

Sen blir det en långpromenad om vädret håller uppe. Skaka loss ryggen med lite lättare stretch och hoppas att det släpper snabbare än snabbt. Nästa vecka ska jag gå igång med träningen igen – Så är det bara!

He he!

 

Taggad , ,

Nytränad, nyäten och degar ned i soffan

Satt över en timma i solen på balkongen och njöt! Helt underbart och sommarvarmt kändes det som – tills det började blåsa lite och jag bestämde mig för att flytta in till matförberedelser och lite träning istället. Ingen frisk promenad alltså. En timma styrka i funktionell, mage- och ryggvariant blev det och jag är sjukt nöjd efter min insats. Svetten rann, musklerna brände och vattnet gick åt :)

Jo, jag och mammsen har ju självklart rensat ur våra rum och hallen med inför tapetseringen som startar imorrn. Nu dock, ser det ut som kaoset i vardagsrum, kök och på balkongen. Saker och möbler överallt! Riktigt pepp på att fixa sen.  Ser fram emot att visa före/efterbilder sen. Men håll till tåls vettja – kan jag kan du ;)

 

Taggad , ,

Dancin’ the afro, doin’ the mage/rygg

Återkommer med bilder från helgens underbara gos och bus med Valter och Stella – kalas för Kalle och härligt häng med familjen.

Nu ska jag svettas – innan jag får ta torsdag med gott samvete. Har gått in i nästa fas av satsningen. Anslutit mig till Viktklubb för extra motivation och koll så att jag sköter kost och allt – samt en liten kick i bakdelen. Ibland behöver man en extra utmaning, extra ögon som kollar en eller lite mer krav på sig för att det ska gå. 4 månader till priset av tre, sen kan jag förhoppningsvis klara mig själv igen.

Det blir afro x 2 och Mage/rygg-styrka på min nya pilatesmatta.

Efter det funderar jag på att våldgästa min kära Pernilla. En kaffe innan Rille kommer hem och vill flytta in i sin lägenhet. För nu är nyckeln i hans ägo, på söndag är allt där. Då får jag mitt rum – ett rum som ska få nya kläder (läs tapeter) när som.

Åh hå hå – så kul!

2 månader in i det - och jag har inte gett upp! Små steg är allt som behövs. Relativa mål. Delmål. Nu kör vi!

 

Taggad , , ,

Om livet vid sidan av plugget

Även om mycket, mycket tid läggs på pluggandet just nu så börjar jag ändå känna att livet omkring börjar ordna upp sig. Diverse projekt startas, är inne i en pyssel och fixperiod. Träffar och umgås mer och mer med kusiner, familj och vänner. Jag söker jobb som en tok trots att det kanske inte riktigt nappar än. Jag ser äntligen positivt på tillvaron och pusselbitarna faller mer och mer på plats. Träning och aktivitet funkar och kosten blir bara bättre och mer balanserad.

Självklart är jag inte där jag en gång var. Efter flytten till Kalmar exempelvis. Men jag försöker att inte jämföra så mycket med det förflutna heller. Det som gjort att jag hamnade i svackan, på botten eller gjorde att jag ville sticka ned huvudet i sanden vill jag bara möta som en prövning som krävdes för att växa än mer och bli än mer mig själv. Dessutom inte få ångest eller bli hyper för att jag känner att jag ligger efter!

Känner iallafall nu att jag blir starkare för varje dag och kan stå för beslut och val i min vardag. Trots att andra kanske ser negativt eller skevt på de valen. Men…men kan inte alltid bara göra saker, eller vrida sig utan och innan för att andra ska få fördelar och björntjänster. Så är det bara. Sen behöver ju inte det betyda att jag helt säger upp min vilja och tanke att vilja och försöka finnas till hands, stötta och ge av mig själv.

 

Taggad , ,
%d bloggare gillar detta: