En hypotetisk måndag vecka 18:
En arbetsdag till är över och jag tar mig hem. Vet redan nu att istället för att ta mig hem borde jag gå, cykla eller ta bilen för någon aktivitet. Slutkörd. Att prioritera då utan ork och motivation är ett – ja, rent he*ve*e för ens självkänsla. Att veta att jag inom mig egentligen har den där styrkan. Jag har viljan. Jag har orken. Jag är stark.
Men. Jag. Kommer. ALDRIG. Till. Skott.
Jag vet att jag egentligen bara behöver ta en promenad sen när jag igång. Jag vet att jag kanske inte borde köpa den där nya klänningen som jag kanske inte behöver bara för att se om jag kan ha den till bröllopet jag ska vara gäst på inom kort. Jag vet att hade jag bara tagit mig samman då för en månad, två månader, ett halvår, ett år sen så hade jag kanske varit på god väg mot mitt mål nu.
Jag vet att om jag bara hade andats, tagit några extra tankestunder och pratat ut så hade jag kanske inte grävt ner mig så djupt i min bubbla för 6år sen då allt vände till det mörka igen
Jag vet
Att då inte ha motivationen nog att vända sin livsstil, att använda alla erfarenheter och kunskaper som finns inom sig, Att bara bryta den där negativa spiralen som för en längre ifrån sitt mål.
Ja, det är att vara sin egen värsta fiende.
Vad kul det ska bli att utplåna henne!
För att jag gjort det förr, för att jag vet att jag kan. För att jag vet att jag måste.
Nu ska jag kämpa för att må bra igen.
Jag ska bli mig själv igen!
LittleMissOnebar 