Jag har aldrig sett mig som särskilt politisk. Har sedan skolans samhällskunskapstimmar alltid sett mig som ”inte intresserad” och röstade inte första gången jag var berättigad. Jag är uppväxt i en familj där vi av med tro som bakgrund avsade oss rätten till demokratiska röster för att en högre makt snart ändå skulle utjämna världens alla orättvisor och ondska.
Däremot har jag alltid, utifrån min uppväxt och den enligt mig empatiska, kärleksfulla, men kanske inte alltid rättvisa eller jämställda värdegrund och samhörighet strävat efter ett humanistiskt tänkande. Enligt mig är alla lika mycket värda. Alla (med vissa undantag) bör ha samma förutsättningar i livet sedan starten, rätt till egenbestämmande, grundläggande behovsuppfyllande som rent vatten, mat och tak över huvudet. Rätt att säga NEJ om något inte känns rätt.
Nu ser inte världen ut så. Onda människor, människor med vinst i sinnet, människor som ska dra nytta av andras olycka säger att en grupp andra människor inte får bo kvar i fred på sin plats på jorden. Det krigas, barn växer upp till slavar eller värre, män dras ned i gruvor för att samla mineraler till bättre ställda västerlänningars mobila telefoner och teknik. Kvinnor och flickor tvingas att sälja sina kroppar eller dö en smärtsam död. Män och kvinnor som inte har någon annan lösning än att be om medlidande, medkännande och kanske en slant på våra gator. Måste dem inte så gör dem det inte.
För mig är dessa utsatta, förföljda mor- och farföräldrar, fäder, mödrar, döttrar och söner varmt välkomna till ett glesbefolkat och rikt land som Sverige. Tvingar någon dem att tigga så bör det väl iallafall vara åtminstone i mitt intresse att ta reda på varför och hur jag kan hjälpa till på annat sätt? Jag kan absolut bli bättre på detta.
Men då finns det de i världen, i Europa och i Sverige – i Nyköping som anser att dessa orättvisor ska fortsätta finnas. Här är utsatta människor inte välkomna, våra jobb är våra och vår välfärd med. De som skriker Sieg Heil på vägen vid mitt och mina grannars kvarter. De som talar på Nyköpings torg för att få mer makt i landets riksdag.
Jag kan absolut ta debatten med dessa människor, vilket är en del till varför jag skriver detta just nu. Jag kan också välja att i protest vända ryggen till talaren på torget i tystnad för att visa min ståndpunkt. Jag känner att alla sätt som är möjliga inom lagens regler bör användas för att få en mer rättvis och humanistisk värld. En värld där goda gärningar väger tyngre än gränser och överfyllda behov och ägodelar.
Det tenderar vara dem som har minst som är mest generösa i samhället. Kanske för att de vet hur det är att inget ha. Kanske för att de är vana att dela det lilla de har med andra ändå.
Jag jobbade i torsdags men hade verkligen velat vara där i tyst ryggvänd protest. Nilsson (proteststartaren)beskriver känslan som euforisk. För, det är något gruvligt fel med delar av världen idag, men jag hoppas och tror att vi kan vända allt till det bättre igen. Du och jag kan inte göra allt men vi kan definitivt göra något!
LittleMissOnebar 