…som ju hänger så nära samman. Var på min första frivilliga kurs på universitetet igår nämligen, gällande konflikthantering, som Lärarförbundet höll i. Satt där och lyssnade intresserat på en Anders Jansson som helst hade velat döpa kursen till Hur du handlar i mötet med andra människor istället. För det är ju i mångt och mycket det det handlar om. Hur agerar jag i en ny situation, där jag full av stress förlorar så mycket i klokskap och förnuft och istället hamnar i försvarsställning?
Vi fick också fundera en hel del angående vårt synsätt på vardagen. Om jag nu ska värdera min dag kan jag idag säga att jag nådde till 6:an på en 10-gradig skala (höhö, igår låg jag enligt mig själv på 7 och skulle öka lite..hrmmfppfff). Vad fokuserar vi då på i skalan? Ja, såklart det jag inte hann med. Men varför?? Fokusera istället på det du lyckats med. Det du hann. Det du gjorde så mycket bättre än igår och tänk sedan framåt. Ja, jag ligger på en sexa idag – men vad ska jag göra för att nå till 6,1 imorgon? Eller 6,4 om en vecka? Om jag som lärare ställer frågan, ”varför hann inte du Pelle med det här idag?” Hur kommer då Pelle må? Berömmer jag honom istället för det han gjort och ber honom reflektera över vad han ska göra för att nå lite, lite längre imorgon – kommer jag stärka hans självbild, ego och tillit till sin förmåga i framtiden.
Det handlar om att möta människor och problem med förmågan till självinsikt. Hur kan jag lösa ett problem med hjälp av andras kunnighet och klokskap? Och om någon kommer till mig med ett problem, ska jag lösa det åt henne eller ska jag dela problemet med henne? Lyssna på hennes tankar och möjliga egna svar – för de finns där egentligen.
Ikväll har jag accepterat att min gårdagssjua blev en sexa. Men jag vet också att jag inte är värdelös för det. På min väg mot min sexa har jag reflekterat, funderat och lagt upp en plan inom mig för att nå högre. Imorgon väntar handledning, litteraturhämtning och en hel del läsning och mer skrivande. Imorgon når jag kanske min 7,1:a ändå – redo för mer!