Månadsarkiv: november 2013

En lördagssession

  • Träffat Rille för en uppdatering.
  • Hämtat upp Bryman från bibblan och Stukát från IngelaPlingela
  • Lunch och snabbtitt på sociala medier

Mysbyxorna är härmed på. Myströjan och tofflorna likaså. Datorn laddas och peppande musik på Spotify är startad. Jag sätter mig tillrätta för att köra en lätt lördagssession av examensarbete. Imorgon blir det non stop då jag nästa helg ska vara ledig med gott samvete och nada tankar på allt som borde göras. Jag har bokat tre intervjuer till veckan och snart är de kanske fem.
Har insett att det ordnar sig, med alternativ A eller det alternativa B.

Så bort med negativa tankar, fram med lösningar och positivitet – så KÖR VI!!
It’s always darkest before the dawn –  Shake it out

Annons
Märkt , , , ,

Min söta underbara mamma <3

Ska ut på galej idag och kommer titt som tätt in och frågar om hon ska ha klänningen eller kjolen och topp. De här örhängena eller nåt av de andra paren. Vågar jag störa igen? Ska jag ha svarta skor eller de gråa som är så jobbiga att gå i – ja, de gråa är ju snyggast. Och de rutiga strumpbyxorna. Det blir bra!
Ett glas vin kan jag väl ta, jag ska ju inte bli full innan men…
Hon har jobbat stenhårt och tufft inom vården i Nyköpings kommun i 25 år! Hon är en av de grymmaste jag känner och kommer så att förbli. Ikväll blir hon därför bjuden på middag med andra 25-årsjubilanter och har valt att få en sproilans cykel istället för en guldklocka. Återigen grym och den finaste jag vet. Typ världens bästa och starkaste mamma!

IMG_1913

Märkt , , , ,

När fröken blir kreativ

Så ska saker ske direkt! Utom när det gällde mitt skrivbord…

Ja, alltså när jag väl fick ändan ur skulle det ju såklart gå på några timmar och bli perfekt. Nu tog det en dag plus minus några timmar och blev lite rangligt. Inte så att allt kommer vika sig för mig men det gungar liksom med i takten jag trippar på tangentbordet. Men,men. Jag är ju självklart sjukt nöjd med min insats. Första skrivbordet jag tillverkat i hela mitt liv och det är fullt funktionsdugligt och håller vad det lovar. Och vingligheten tror jag att min ena, kära bror kan råda bot på nästa helg.

DÅ vankas det finbesök igen minsann! Ölandsborna är varmt välkomna :D
Nedan är mina projekt hitintills:

 

 

Märkt , , , ,

Vårdnadshavare –> Check!

Fått napp av fyra – fem vårdnadshavare hittills, hoppas jag. Bara hålla tummarna att inget händer med deras ställningstagande. Lärare är desto svårare dock…trodde jag väl inte. Men så ser det ut när arbetsbördan på våra lärare i skolan bara ökar. Tvi för det och snälla låt mig få okej av några av de 25 lärare jag tagit kontakt med idag!

Det är det enda jag kunnat fokusera på idag, att finna informanter till den här nedrans uppsatsen. Ja, och boka diverse frisörtid, skönhetsbehandling och köpt några småsaker på Så mycket bättre. För det var jag värd!

 

Märkt , , , ,

Låg…

Faktiskt nästan deppig… längesen jag kände så men så är det. Pressen stiger och jag borde blockera Facebook, bloggar och alltvaddetheter för en månad eller så. Mest för att en eller två skriver om allt de hunnit, att ännu en, två eller tre intervjuer är transkriberade. Och här sitter jag vid mitt hemmasnickrade skrivbord och skriver på en metod som jag ännu inte genomfört eller har en direkt tanke på.

Och ännu inga svar från några möjliga informanter

Men ja, jag vet att det kommer ordna sig. Jag kommer också få mitt gjort. Men hade ju gärna haft lite framförhållning och inte behövt sitta i stress och panik sen med mina analyser. Gaaaah. Just give me a break!

Så -då var det ältat, lämnat och dags att ta tjuren vid hornen! Men inte idag.. nu ska jag ha kväll.

 

Vecka tre – de små trippande stegen

Det går ju framåt, med små steg som sagt. Men att jag hellre startar ett nytt blogginlägg än öppnar upp word-dokumentet visar ju en del :) Är iallafall igång klockan 10:12 denna torsdag och ska sätta igång på riktigt med metoddelen i examensarbetet. Har planerat in en promenadpaus vid lunchtid och sen är det full fart igen.

Är väl egentligen ganska lugn och mañana gällande den här uppgiften. Den ska vara så gott som helt klar den 23 december och innan dess ska handledargruppen ha en opponering på varandras arbeten den 20:e samma månad. Det som oroar mig är att jag har fått ljummen respons på deltagare till datainsamlingen. Har två skolor varav båda har intresse men en bara har tid för lärarintervjuerna i vecka 49. Sen ska dessa intervjuer transkriberas och analyseras på en vecka. Det kan nog dock ordna sig eftersom jag förhoppningsvis hinner med den andra skolan och alla vårdnadshavare (om nu det finns några intresserade sådana) innan dess. Men! Jag vill ju även ha deltagare från en tredje skola – varav inga svar knappt har kommit alls. Jo från två – ljummet eller iskallt.

Så igår slängde jag ut ett vädjande meddelande på FB i hopp om att finna deltagare bland vänners vänner. Ljummet eller iskallt? ”Hen har lämnat konversationen” . Fick ett svar från en underbar själ i Kalmar dock, som har en lärare på en skola där. Undrar om det blir för långt att åka för en 30-40 minuters intervju? ;)

Men jag vet att det löser sig! Som alltid ska det ju vara lite turbulent och kaotiskt kring fröken och hennes planer -för att sedan sluta i succé. Eller? Finns det liv finns det hopp (big smileyface)

From my Pinterest

Märkt , , , , ,

Det här med stress och konflikter…

…som ju hänger så nära samman. Var på min första frivilliga kurs på universitetet igår nämligen, gällande konflikthantering, som Lärarförbundet höll i. Satt där och lyssnade intresserat på en Anders Jansson som helst hade velat döpa kursen till Hur du handlar i mötet med andra människor istället. För det är ju i mångt och mycket det det handlar om. Hur agerar jag i en ny situation, där jag full av stress förlorar så mycket i klokskap och förnuft och istället hamnar i försvarsställning?

Vi fick också fundera en hel del angående vårt synsätt på vardagen. Om jag nu ska värdera min dag kan jag idag säga att jag nådde till 6:an på en 10-gradig skala (höhö, igår låg jag enligt mig själv på 7 och skulle öka lite..hrmmfppfff). Vad fokuserar vi då på i skalan? Ja, såklart det jag inte hann med. Men varför?? Fokusera istället på det du lyckats med. Det du hann. Det du gjorde så mycket bättre än igår och tänk sedan framåt. Ja, jag ligger på en sexa idag – men vad ska jag göra för att nå till 6,1 imorgon? Eller 6,4 om en vecka? Om jag som lärare ställer frågan, ”varför hann inte du Pelle med det här idag?” Hur kommer då Pelle må? Berömmer jag honom istället för det han gjort och ber honom reflektera över vad han ska göra för att nå lite, lite längre imorgon – kommer jag stärka hans självbild, ego och tillit till sin förmåga i framtiden.

Det handlar om att möta människor och problem med förmågan till självinsikt. Hur kan jag lösa ett problem med hjälp av andras kunnighet och klokskap? Och om någon kommer till mig med ett problem, ska jag lösa det åt henne eller ska jag dela problemet med henne? Lyssna på hennes tankar och möjliga egna svar – för de finns där egentligen.

Ikväll har jag accepterat att min gårdagssjua blev en sexa. Men jag vet också att jag inte är värdelös för det. På min väg mot min sexa har jag reflekterat, funderat och lagt upp en plan inom mig för att nå högre. Imorgon väntar handledning, litteraturhämtning och en hel del läsning och mer skrivande. Imorgon når jag kanske min 7,1:a ändå – redo för mer!

Märkt , , ,

Ex-arbete! Jaaajjemen

Så helt plötsligt är jag där! Ja, alltså nu har det ju redan (!?) gått två och en halv vecka på sista kursen och jag har kommit en liten, liten bit på väg mot ett klart examensarbete. Det absolut sista momentet på lärarutbildningen i Norrköping och sen är jag lärare! Yeeeyy!!

Minns de första terminerna när jag våndades, velade och nästan kände att jag skulle hoppa av. Minns också året efter när allt började sjunka in och jag förstod att det här är ju nåt jag skapar själv – jag skapar mig ett jobb och en karriär där jag kan utvecklas så jag vill. Jag kan jobba så JAG VILL bara möjligheterna finns. Sen kom det tredje året då jag började se mig mer och mer i den lärarroll som jag snart kommer kliva in i.

På vägen har jag träffat helt underbara, minnesvärda människor. Jag har fått nya starka väninnor. Vänner för livet och härliga blivande kollegor. Jag har växt som person och funnit en liten bit i pusslet som är jag.

Det är bara en liten, ynka 15 hp-port kvar i det slalomlopp jag har kvar i min akademiska utbildning. I det har jag stöd av en fenomenal mor, en stöttande vän att bollplanka med som heter Ingela (<3) och en handledare som heter duga gällande erfarenhet. Kommer det gå?

Klart som bövelen att det kommer!

b18e7495410aa76a00e3af92edfe9bae

Märkt , , ,
%d bloggare gillar detta: