Alla har ett val, nu har du tydligen gjort ditt…Det är svårt att veta vad jag nu ska tänka och känna. Men jag fick ett tydligt svar i veckan. Du väljer hellre lösa bekantskaper än mig, som du ju känt i 29 år. Du gjorde ditt val… och nu tvingas jag nog göra mitt.
*I don’t want to hate you, but how can I not * You kill up so much, I have a tear in my heart*
…
Började dagen effektivt med att skicka in såväl utvecklingsplan som reflektionsdokument kring VFUn. Fortsatte med att finlira i hemtentan och skickade sedan även där på SEND. Sen lättade det. Knöt på mig dojjorna och startade RunkePeren och stack ut med musiken på en rask en. Kalla det PW om du vill – det är väl då man går så fort så man inte skulle kunna prata med nån? Så var det och jag känner dessutom att jag kan ha gått så fort och bestämt så att jag kanske inte ens kan gå imorgon… hmm
Lite lunch och en dusch/fix senare var jag iväg med systerdotter Ida till stada. Det skulle skämmas bort förstår ni ;) Kände att det var ett tag sen. Hon har dessutom en lillebror som nu får mycket välförtjänt omtanke och då kan det väl vara skönt att få komma iväg och få lite solo-uppmärksamhet med moster (hmrrpppff, och dennes plånbok) Ha ha!
En piggelin, en kopp Rooibos och nu iväg för ännu en höjdpunkt. Ledig kväll, viiin och Grey’s med bästa Pernilla, hennes make Sebbe och fina fina Iris. Hört att det kan vankas lite småplock med. Guld ju!
Kan ju hända ibland att man tappar bort sig. Handlar om ett jobb som inte längre passar, ett uppbrott som lämnat sår eller helt enkelt att du försökt vara på topp så länge att du börjar falla mot botten. För mig handlade det om många faktorer. Jag tog på mig för mycket, ville för mycket på ett jobb som inte gav utlopp för min kreativitet. Började tappa hälsan och mådde helt enkelt skit ett tag. Energin och lusten försvann och jag slutade ta mina promenader, träna och helt enkelt göra sånt som gav välmående.
Jag avslutade även och försökte lämna ett så kallat förhållande bakom mig. Det var inte ens ett förhållande utan jag kan efter episoden kalla mig ett tidsfördriv. Usch – låter hemskt, men känns så. Vill tro att det även fanns stora känslor med i bilden, speciellt för mig, men han den andre hade så att säga lite att ta itu med. Jag kände mig länge som handsken som kastats i det iskalla vattnet, trodde några gånger att jag var klar med det men nu, nu kan jag äntligen säga att startskottet för det nya har smällt.
Så de ovanstående scenariorna stämmer in på lilla fröken. De har lett till depressioner, jävlar anamma i att livsstilsförändringar ska och har börjat ske (vilket även nämnts och skyltats med här) men alltsomoftast har försöken och insatserna känts halvhjärtade och utan riktigt driv. Kan nu säga att jag är REDO! Har mentalt ställt mig in på att förändringen ska ske. Jag ska bli den där jag vill vara igen. Har börjat hitta tillbaka till mitt positiva och engagerade jag. Det som sist hade flyttat till Kalmar, smått förälskad (inte samma grabb) och med planer för livet. Hon som ändrade sina rutiner och vanor och på köpet fick ett helt nytt liv, i en annorlunda kropp. Hon lyckades må bra, känna sig hälsosamt och med råge också minska 4-5 klädstorlekar och flytta 30 mjölkpaket av sin vikt ut i rymden.
Det där med vikt och kläder är för mig en bonus – har såklart en låda med kläder och lika många affärer jag skulle vilja gå lös i. På riktigt kunna uttrycka min stil i klädesväg. Men just att orka, att må bra och leva ett hälsosamt och nöjt liv – det är dit jag är på väg!
Hur? Sunt förnuft, lite periodisk fasta (omdebatterat som jag ska berätta mer om) och massa aktivitet och roligheter! Jag återkommer helt enkelt!
Och du? Kör bara kör – gör sunda val som får dig att må bättre, vad hindrar dig, egentligen??
Dags för universitetsstudier igen då. Fem veckor svischade ju bara förbi och den insprängda 7.5 hp kursen gällande VFU:n är så gott som klar. Då handlar det plötsligt om måsten igen. En kartläggnings/hemtentamen som förföljt mig och hojtat DU MÅSTE BÖRJA PLANERA, SKRIVA, REFLEKTERA nu ju! men har faktiskt bara fokuserat på VFU-uppgift och dess innehåll. Helhetsansvar, lite observationer och bollande av tankar med handledaren.
Mycket smått nervös satte jag mig därför i lördags med datorn. Öppnade ett worddokument och funderade på alla trådar av tankar jag hade i huvudet. HUR ska jag nu få ner allt i en kvalitativ studie – akademisk style tills på onsdag?!?
Idag; två och en halv heldag med skriv skriv, leta referenser och ordbajsande är jag plötsligt… vad jag iallafall tror är, Färdig!
Låter den vila så bedömer jag det faktumet imorgon, efter en frisk morgonpromenad, går igenom allt och kollar så alla kriterier är med.
Sen ska baske mig det sista gällande utvecklingsplanen och reflektionsdokumentet ihop och fröken Hanna tar välförtjänt LEDIGT utan minsta tanke på plugg.
Yepp! Så får det bli. Livsstilsförändring deluxe alltså – no worries!
…den infann sig under fredagen. Vaknade utan en tydlig plan för min sista lektion på VFU:n. Bara det är konstigt! Den välstrukturerade Hanna, som har koll på allt och alla, kände att hon kunde släppa på kontrollen och bara låta det gå som det går. Och visst, hon hade ju en ram-plan att gå efter.
Det bästa hände nog ändå på vägen till praktiken. Fick skrapa rutorna, men det gjorde liksom inget! Jag vaknar ju till, får röra mig och arbeta med muskler som jag kanske inte alltid använder. Svänger ut på Örstigsleden och in på affären för att införskaffa bullar på denna sista kanelbullens – VFU-dag! Startar bilen igen och så när som att jag ska svänga igenom rondellen på Arnöleden startar Aviciis ”Hey Brother” (ja, jag vet, dance-music liksom!) på radion. Denna låt som jag fastnat för någon vecka tidigare, faller nu in djupt inom mig och jag lyssnar med tårar i ögonen på texten. Jag tänker på mina syskon, väl utspridda i landet och kärleken och saknaden till dem ökar för varje basslag i musiken.
Sen börjar jag tänka på de 40 underbara ungar som jag lärt känna de senaste fem veckorna på en skola nära dig. Hur mycket jag lärt mig av lärarna och hur värdefull de faktiskt fått mig att känna.
Efter glass, 40 + kramar (då de ställde sig sist i kön för att få/ge en till), kanelbulle, kaffe och några vänliga ord från arbetslaget senare satt jag återigen i bilen. Snyftande och samtidigt leendes åt alla intryck som getts mig.
Startade spotify och höjde volymen – ”ooohh if the sky comes falling down for you, there’s nothing in this world I wouldn’t dooo”
LittleMissOnebar 