I god släkts lag har jag tillbringat en söndagskväll i oktober. Kallt med rimfrost på backen som inte smält trots solskenet som sken ikapp med de få höstlöven som är kvar på träden. Två sorters hemgjord glass har snurrat i ljuvliga slingor i glassmaskinen och smörgåstårtan med pikant club-fyllning dekorerades rustikt med knaprigt bacon och ruccola.
Gästerna kom och fram dukades vinterns första glögg, rykande varm med tillhörande pepparkakor och len ädelostkräm. Grundade för middagen som avnjöts med en kall öl, många skratt och hjärte-/stjärterum kring vårt trånga köksbord. Iris sjöng högt och överröstade samtidigt som hon nyfiket observerade den goda maten och mammas röda kofta.
En bra kväll. Em mysig kväll. En sån som man inte tar sig tillräckligt med tid och tillfällen för. En sån som man borde engagera sig för oftare.
Nu lutar jag mig tillbaka i soffan och känner uppskattning för min familj och släkt alltmer. För vänner och underbara människor att omge sig med. Som värmer upp rimfrostiga oktoberkvällar som denna!
Tack för superfint söndagshäng!