Jag har alltid varit en orolig själ, mer eller mindre, med många ångestladdningar såväl stora som små. Kunde handla om att åka själv i skolbussen, veta att man skulle vara på stan med tjejerna en hel kväll eller när man skulle in till slottet för att kolla fyrverkerierna på nyårsafton. Då märktes det genom att magen vände sig ut och in, jag fick hiskeligt ont i magen och blev med ens osocial. Det utvecklades med åren till ett infrekvent tryck i bröstet – som att halsbrännan fastnat på hälften eller att en elefant satt på lungorna när man skulle andas. En sugande känsla inombords. Kunde komma närsom, men gav fortfarande samma olust att vara social och jag längtade mest till att bädda ned mig i sängen och gråta.
Som tur är har de flesta av de här symptomen lämnat lilla fröken och trots att vissa av fenomenen fortfarande dyker upp är mitt liv än mindre ångestladdat. Till trots dyker ändå alltsomoftast en oro upp i mig, då främst en stress över att saker och ting måste hinnas med, andra ska prioriteras, vissa saker önskar man och till sist saker man inte måste men vill göra. Förstår du?
Just nu tillbringar jag tredje kvällen i hemmet med halsont och är allmänt hängig. Feberfri äntligen. Två och en halv dag praktik kunde inte genomföras och hur mycket jag än vill tillbringa tre nya dagar där går det inte för att universitetet ska besökas mycket framöver. Tre lagom stora uppgifter, två rapporter och en seminarietext ska skrivas. Litteratur ska läsas och föreläsningar och exkursioner ska deltas i. När skolan prioriteras hamnar träning, vänner och nära tyvärr i skymundan och jag lyckas helt enkelt inte ta mig ur det ekorrhjul jag hamnat i. Innan skolan vid halv fem känner jag ju kanske inte för att promenera/träna. Visst kan träningsväskan packas med och åka med direkt till gymmet efter 17.30 när jag är hemma igen…men om jag i framtiden ska åka tåg? Ta med dator, skolsaker, matlåda och två mellis OCH träningssaker….inte lockande.
Helt enkelt gäller att samla så mycket kraft att ta sig iväg trots att jag varit hemma och vänt. Eller så fortsätter jag köra själv till en stor kostnad med bilen för att kunna ha pick och pack med sig. Mest av allt önskar jag dock att timmarna fylldes på ett lite mer fritidsvänligt sätt. Känns ju inte helt rätt att tillbringa 25-30 timmar i veckan i skolan, för att komma hem och inte känna sig färdig och ha möjlighet att vara ledig. Nu sitter jag här -trots att jag inte orkar – med skolböcker bredvid redo att läsa. Helgen är tillägnad plugg, helt likt förra helgens första timmar. Ändå kommer jag inte riktigt hinna. Beundrar de som gör detta med en familj vid sidan, och som min bror som dessutom jobbar 75 procent samtidigt.
Hur i hundan gör ni? Svara gärna på det så jag får ordning på det här. Under tiden läser jag om hur jorden rör sig och sjötyper, funderar på vad jag ska skriva till seminariet och planerar mina tankar till grupparbetena.. Tjooohooo vad läraryrket just nu lockar ;) Det här är ju trots allt bara början…
LittleMissOnebar 