I god släkts lag har jag tillbringat en söndagskväll i oktober. Kallt med rimfrost på backen som inte smält trots solskenet som sken ikapp med de få höstlöven som är kvar på träden. Två sorters hemgjord glass har snurrat i ljuvliga slingor i glassmaskinen och smörgåstårtan med pikant club-fyllning dekorerades rustikt med knaprigt bacon och ruccola.
Gästerna kom och fram dukades vinterns första glögg, rykande varm med tillhörande pepparkakor och len ädelostkräm. Grundade för middagen som avnjöts med en kall öl, många skratt och hjärte-/stjärterum kring vårt trånga köksbord. Iris sjöng högt och överröstade samtidigt som hon nyfiket observerade den goda maten och mammas röda kofta.
En bra kväll. Em mysig kväll. En sån som man inte tar sig tillräckligt med tid och tillfällen för. En sån som man borde engagera sig för oftare.
Nu lutar jag mig tillbaka i soffan och känner uppskattning för min familj och släkt alltmer. För vänner och underbara människor att omge sig med. Som värmer upp rimfrostiga oktoberkvällar som denna!
LittleMissOnebar
Fortfarande i mina bästa år. Med tankar… över det som känns viktigt just för mig…här & nu…när livet känns otroligt jobbigt eller man spirar av glädje. Ord om mig * mina nära * alla kära
Månadsarkiv: oktober 2012
We nailed it!
Igår hade vi så våra presentationer för uppgift 1 och 4 och de sista momenten för kursen mark och vatten. Hur det gick? Vi satte huvudet på spiken såklart! Vad annars?
En medryckande och bitvis överambitiös men så populär redovisning av handledningens delar och godkända med bravur. Klas var imponerad av vår redovisning och var helt enkelt tvungen att pröva oss på innehåll som vi inte ens tagit upp i vår text. Jahaja, så det blev ju rättvist ;)
Men nöjd som tusan tar jag mig vidare mot nästa utmaning; Kroppen och kroppsfunktioner. Nu ska vi helt plötsligt bli sjuksyrror och lära oss allt vad kroppen gör på minsta cellnivå. He he, ska bli ytterst spännande!
There are nine billion bicycles in Beijing..
But I have mine in Newbying (Nyköping). Fräckt och vågat taget från Katie Mehluas, ursäkta eventuella felstavningar..Tog precis cykeln in til stan för att uträtta lite ärenden samt handla på hemvägen. Imorrn väntar nämligen en bjudning för 9 då Pernilla,Sebbe & Iris, Lasse & Orvokki och vårt härliga besök utav Veronica, Gustav & Tuva ska utfodras.
vi har planerat en finfin smörgåstårta och hemlagad glass till efterrätt – mumma!
Det är därför dags att starta lite Mice en place {förberedelser på köksspråk} och därmed minska på det hektiska imorrn.
Kommer bli bra!
Proteinboost inför zumban
Fryser ikapp med spotifylistan medan jag så sakteliga skedar i mig yoghurten med banan och kanel inför träningspasset. Pysslet blev inte av då jag istället blev sittandes med en ny kär teknikpryl… Min sproilans iPad!
Den ska i framtiden få följa mig till skolan och hjälpa mig i mitt akademiska inhämtande av kunskap, den ska få spela grym musik genom grymma logitech-högtalare och den ska få hålla mig sällskap i soffan efter en hektisk dag.jag hoppas innerligt att s3 inte kommer känna sig åsidosatt.. Men tror faktiskt att utrymme kommer finnas för de båda i mitt nu teknikspäckade liv.
Nehe! Sa nån zumba? Mer vatten i kroppen, en kissning och sedan mot Hälso! Åh vad jag saknat det ;)
Å så studsade jag ut på en promenad!
Känner att jag är på G – om det inte hade varit för stela avdomnade (?!) anklar som endast släppte mot slutet av min taggade promenix. Glädjen över en fenomenalt mottagen lärarhandledning gav mig den energi som krävdes för att ta mig ut igen, efter mitt nederlag igår och ännu värre fotarbete… Tror det är en kombo av dåligt vatten- och näringsintag samt dålig ”rask-promenadstatistik” senaste tiden.
Ut kom jag iallafall och skam den som ger sig. RunKeeper visar tre sträckor på totalt kring 5 km och med 411 kalorier bort. En fullgod start och jag är nöjd!
Fortsätter dagen med storstädning (får ju finbesök av norrbaggen, hans kone och dotra imorrn) alltså syrran och hennes norske man.. Dessutom lite pyssel och avslutar med Zuuummbaa ikväll 18.15. Så får det bli, spiken slås in!
Ett par paket väntas också med posten… mehehe. Är så kul med nätshopping att jag nu får hålla hårt i tyglarna! Ska ju för tusan utomlands snart. Börjar bli full tid för nedräkning. Den startar på lördag då – helt och fullt redo!
Be so good they can’t ignore you
BAAAAM! Vaknade och kollade instinktivt liu-mailen för att se att Johanna – vår handledningsexaminator hade svarat med en återkoppling. Med lite skakigt självförtroende gick jag så in på mailen och öppnade dokumentet…. Bra kritik på ännu bättre kritik och en avslutande bedömning:
Bedömning
Ett mycket väl genomfört arbete! Genomtänkt med tydlig struktur, mål kopplade till Lgr 11, centrala begrepp och relevant faktainnehåll. Ni presenterar ett varierande arbetssätt med väl utvalda experiment och studiebesök som tillsammans bildar en helhet för eleverna. Ambitiöst och trevligt skriven, mycket bra jobbat! Arbetet är godkänt!
Ser fram emot redovisningen och att få vara med om en mini-integration!
Hälsningar
Johanna
Det är inte för intet man tillhör grupp A ;-)
from pinterest by Jessica Wall via molly pickering
Det gör mig mörkrädd mitt på blanka dan
Igår läste jag den lokala dagstidningen Södermanlands Nyheter (SN) till morgonkaffet. Till slut, efter reportage om sushikocken som letar ekologiska jätteräkor för att hans kunder efterfrågat mer rättvisa alternativ (ur många aspekter), efter insändare om såväl Halloween och politik samt några familje- och annonssidor hamnar jag då på den ungdomsriktade insändarspalten Planket.
Ända sedan jag var liten har denna lilla del funnits för barn och ungdomar att ventilera, hälsa till kompisar och berätta att de är kära i en kille, men inte vågar fråga chans och hitan och ditan. För att vara ärlig har även jag skickat in en liten ”spalt” angående rökning och dess negativa följder och inverkan på kropp och annat – men detta lät kanske inte lika sofistikerat när jag var 13…
Igår förmiddag, dock, höll jag på att sätta både kaffe och frukostägg i halsen när jag läste nedanstående två inlägg på SN:s kära plank. Vad är det som ger dagens barn och ungdomar en sådan vilja att uttrycka dessa, enligt mig, otroligt fåfänga infall? Hur långt har utseendefixeringen i samhället gått när barn skriver om att de söker en pojkvän med muskler eller måste promota smink och ”outfits” i mängder. Bara ordet outfit.
Det är ju såklart ”smink och mode” och ”kille sökes” som upprör mig. Jag vet inte hur gamla barnen som skickat detta är, men jag anar att de inte ens börjat högstadiet. Detta skrämmer mig. Det skrämmer mig också vad jag och mina syskon har sett när vi handlar till syskonbarn och barn i affärerna – att modekedjorna faktiskt gör det möjligt att en 6-åring visar halva stjärten i lågt skurna jeans, att ”mus-i-kanten”-shortsen är vad barn vill ha mest och att de säljer mest, och att det finns stringtrosor och behå till flickor som inte ens är fullt utvecklade. Debatten om könsneutrala kläder till våra flickor och pojkar nämner jag inte ens, jag tycker nämligen att det här handlar om vad man som förälder sätter för gränser och hur de också präglar och uppfostrar sina barn. Genom att säga att ens barn är helt perfekt som hon/han är och försöka få bort den här hemska utseendefixeringen kanske man kan få bort tankar hos 7-åriga Smilla att hon måste se sexig ut, ha en muskulös pojkvän och köpa en ny mascara nästa gång hon är på stan med sin familj.
Sen ställer jag mig undrande om detta är möjligt när dagens föräldrar också är mer och mer utseendefixerade, lägger ut poseande fullmejkade bilder jämt och ständigt på sig själva på FB och står mer och mer vid spegeln för att piffa. Vilka spår sätter alla fullt ”naturliga” tevepersonligheter på de alltmer tittande barnen är också en fråga. Till sist, hur ser leksaksdockorna och leksaksavdelningarna ut där julklapparna och födelsedagspresenterna ut när de en stressig eftermiddag ska köpas?
Är du en förälder, ta dig en tankeställare på vilken inverkan dina och andras synliga val sätter på barnen idag. Genom att öka medvetenheten hos dina små kanske detta dör ut automatiskt. För visst ska väl barn få vara barn och inte små kopior av alla utseendefixerade människorna omkring oss?
Laddar inför pysselfyllda dagar!
Har så många projekt i min pyssel- och projektbok nu att det är full tid att börja checka av dem. Ska bli skrivbord, sänggavel, lunchpåse och massa annat sköj om bara budgeten tillåter. Efter diverse datorkrångel och vidare har jag nämligen beslutat och slagit slag i saken och skaffat ännu en teknisk pryl till hushållet i form av en iPad som dyker upp i dagarna. Resten av pengarna läggs i bilbuffert då avgassystemet snart läcker och ”kommer få folk på stan att vända sig om och titta på mig” som Sören på Peugeot sa efter servicen för några veckor sen. Dessutom hamnar lite stålars i reskassan eftersom det bara är 10, alltså 10 veckor kvar till Gran Canaria-resan i januari!
Grunden till mina pysselgalna infall är ju iallafall min egen kreativitet i kombination med Pinterest-mani deluxe. Där kan jag fastna i matlagnings-, bakning-, heminredning-, dekorations-, frisyr-, allmänna tipstankar med mera, med mera. Dessutom blir mina projekt mer detaljerade och mer omfattande för varje titt :-O (ooops!)
Mer info kommer framöver, inklusive de färdiga resultaten (förhoppningsvis…) ;-)
I ärlighetens namn
Gällande mina två senaste inlägg är jag på många sätt en komplicerad person som faktiskt inte kan sätta fingret själv på hur jag fungerar. Med höga krav på mig själv och svårt att i stundens hetta förklara och formulera min vilja och mina mål med saker och ting. Samtidigt är jag rättfram och försöker, verkligen försöker hela tiden få med mig andra, ta del av deras tankar och undrar ständigt vad de tycker om mina framfötter. Det senare har mååånga otaliga gånger under de senare åren misstolkats som avighet, själviskhet och att jag gärna blivit utnämnt till ”bitch of the day”. Detta till den stora grad att jag än mer tvivlar på mig själv, min förmåga och mina kunskaper. Jag har alltid velat och har alltid arbetat för att vara en givmild och välmenande människa och slås därför ned totalt av tanken att det är det motsatta som uppfattas av dem omkring mig – till och med de som är mina bästa vänner och delar av min familj. När jag blir stressad, pressad, orolig och uppe i mitt arbete kanske jag inte svarar med gladaste ton – men jag är inte sur, arg eller inriktat på att klanka ned på någon omkring mig.
Undrar om det fortfarande handlar om kommunikation, från båda håll. Jag har helt enkelt svårt att formulera mig och andra har svårt att läsa av mig – trots att jag försöker att fråga, höra mig för och vara extra försiktig i dessa situationer. Men hur mycket ska man orka blotta sig och sina känslor? Ska jag helt enkelt släppa kontrollen, ta två steg tillbaka och sluta bry mig som kontrast? Försöker därför inte överanalysera utan leva i stunden så som jag vill. Men att då nya liknande händelser uppstår och gör att jag tvivlar på den jag är gör det inte enkelt. Bara ledsen och nedslagen. Jag vill inte uppfattas som någon barsk, osympatisk envis viljestark gnällspik. Jag vill vara den där pigga, glada, kreativa och öppna Hanna som jag vet att jag är innerst inne.
Måste ta mig ur det här hemska, negativa, deppiga ekorrhjulet nu. Tips, någon?
När allt mojnar och livet får helhet igen..
Efter mitt nära sammanbrott i tisdags är nu gruppen hel igen. Diverse kommunikationsproblem har retts ut, var ju bara uttröttade små tjejer som satt och sa samma sak på olik sätt. Svårt att på bara några veckor och med första stora gruppuppgiften framför sig, få tid att lära känna varandras viljor och arbetssätt. Jag hade ändå jätteskoj när vi sammanställde våra resultat i fredags och efter en liten koll igår var vår otroligt fina lärarhandledning också inskickad och mottagen. Trots ett bortfall på en sollapande och bortrest, en höggravid och förvärkande, en nattjobbande och en med andra jobbiga orsaker fick vi ihop 36 sidor nästan redo för lektion.se!
Sen, som sagt – trötta, slutkörda och redo för lov. Vet ni att man inte får lov på universitetet? Nej, minsann. Sista seminarierna på fredag fram till 17 och sen startar nästa kurs på måndag klockan 10. Då ska vi också ha läst in oss lite på litteraturen och ha lite bakgrund om kropp och kroppsfunktioner.
Uppgifterna blev alltså finfina, så när på en liten småsak om utvärdering som vi nu kommit på att vi råkat glömma bort i periferin. Lätt ordnat. Lätt fixat. Vi har alla gjort vårt allra bästa :)
Imorrn gör jag det sista till presentationerna på fredag, sen tar jag lite välförtjänt lov. Ska pyssla, fixa och njuta av lugnet. Så ska jag få igång mina rutiner gällande TRÄNINGEN!
från Strong – Spirit via Jessica Wall på Pinterest
LittleMissOnebar 