Månadsarkiv: september 2012

Fixa biffen! [biff a la grek]

Längesen jag gjorde det jag menade att göra på sidan – tipsa mat. Men här kommer en favorit i pinglornas lilla kollektiv, den grekiska biffen!

(på ca 1 kg nötfärs, ca 13 stora biffar)

Mixa samman/finfinhacka:

1 gul lök *  3 stora vitlöksklyftor (minst) * 1,5 rågad tesked sambal * nästan en  burk (100 g) gröna oliver med pimiento eller vitlöksfyllda

Jag använder hacktillsatsen till stavmixern, snabbt och bra!

Tillsätt en höft oregano, pepparmix, salt, samt 2 ägg och smulad fetaost, cirka ett paket (tänk på att även fetan ger sälta)

Fördela till biffar enligt smak och tycke i storlek. Stek så de får lite stekyta och färg och lägg i ugnsform. Låt gå färdigt i ugnen.

Servera med ugnsrostad potatis och rotsaker, samt en vitlöksdoftande tzatziki!

Det er dejligt :)

Igår serverades biffarna till en riktig vitlöks-orgie: Kall vitlök och sambalsås och vitlöks- och örtfrästa champinjoner. Klyftor och grönt till det. Och ett par glas rött ;)

 

Psst! Om du lägger den skurna potatisen en stund i saltat vatten blir den härligt krispig i ugnen sen. Då gärna rostade i bakplåtspapper så de inte fastnar. Fritt taget tips från pinglan Leila

 

Annonser
Taggad , ,

Veckans små finheter :)

Att få vakna upp till en solig höstdag och krispigt härlig frisk höstluft. Att få överösa en värdefull kvinna med kärlek, blomster, presenter och fikastunder. Moster och mormor tittade förbi, mammas fina  jobbtjejer likaså. Dagen efter min tur men absolut inga krusiduller. Råkade försäga mig när en tjej i klassen frågade hur gammal/ung jag är och helt plötsligt stod 23 små gryn och sjöng Happy Birthday för mig. Det är absolut ingen stor grej för mig, med födelsedagar, och det som betyder mest för mig är inga gåvor eller nån högtidlig uppvaktning. Jag vill hellre att mina nära och kära finns omkring mig. Att vi ses ofta och mycket och hittar på saker ihop. Men visst var det urmysigt med fina elevernas sjönsång :)

Givande praktikdagar, mycket lärt och många djupa och mindre djupa konversationer med handledaren – jordnära och härlig!

Regn, sol och ännu mera regn. Hösten är här på riktigt och trädens löv är nästan eldfyllda till sin nyans. En fredagseftermiddag med finplanering av lektionerna till imorgon och sedan ett glas vin och mammsens Calzone. Lördagen i pysslets tecken, en sjal färdigställdes och Rickard satt mittemot och filmade in sin Iphone 5 skärm med helikopterplast. Efter det ett långt välvårdande bad med skum, ansiktsmask, scrub, babyolja på huden och arganolja i håret.

Att sedan förflytta sin nybadade, små-soff-vilade kropp till en ombäddad säng, frasiga rena lakan och sköljmedelsdoft var som grädden på moset. Sov som en prinsessa inatt! Hoppas på detsamma även denna natt.. och skrämmer bort förkylning och feber med ett snus och ett gny från bästa huvudkudden :)

Taggad , ,

Allmänt taskig tajming..

Sitter i soffan med tofflor och luvtröja och huttrar ikapp med huvudvärken… Känner att det jag känner nu borde ha brutit ut redan i fredags så jag kanske hade blivit av med skiten tills imorgon. Har som sagt helhetsansvar på praktiken måndag, tisdag och en utvärderande lektion på onsdag. Spikat och klart – och helt klart dumt att dra på sig en förkylning nu!

Biter ihop och anser att med värktabletter och echinagard bör jag klara av det mesta och får väl isåfall ligga däckad på kvällar och nästa helg.. men då borde jag verkligen läsa ikapp litteratur och skriva rapporter och stödord inför grupparbeten framöver. ILLA!

Ska man verkligen behöva få dåligt samvete om man inte mår bra? Bli stressad?

Hmm…

will I look like Homer tomorrow evening?

Taggad

Mitt framtida yrke!

Har tillbringat en vecka minus en dag ute i verksamheten. På en skola i centrala Nyköpings omgivningar, i en ny tvåa. Underbar liten klass, en mycket kompetent lärare och en lika kompetent extralärare och jag känner hur givande mina totalt 4 veckor i denna klass kommer bli! I vår blir det säkert en annan klass (kanske) och då blir det svenska och matte-inlärning minsann – men nu, nu är det NO-ämnena som får mitt fokus och måndag/tisdag har jag helhetsansvar med två laborationer på eftermiddagarna. Det ska flyta, det ska sjunka och ytspänningen ska testas ur alla aspekter.

Jag njuter. Mitt framtida yrke börjar falla på plats. Om nu löneförhandlingar, besvikelse över dessa, lärarlustan, tappra lärarkollegor och möjligheten att skapa minnesvärda lärandetillfällen bibehålls och förbättras. Dags att kämpa för våra lärare snart va? Hur skulle framtiden se ut annars?

Sökte på ”teachers” på google och denna bild kom fram som 3:apå sökningen. Debatten i rullning och Björkis lär få det lite hetare framöver…

Taggad

Aggressive behavior manifested by the use of force or coercion to affect others

Det handlar om mobbing. Har länge förvånats över hur denna elakhet fortfarande existerar i det mänskliga beteendet och jag blir fortfarande lika förbannad när jag tänker på det. Kan inte säga att jag själv har varit särskilt utsatt, speciellt inte med tanke på det som kommer senare i detta inlägg. Men jag minns dagar då cykelfärden eller bussresan till skolan var så jobbig att jag funderade på att skippa den. Eller dagar då självförtroendet var så långt nere under botten att jag fortfarande inte riktigt har tagit mig upp. Vissa personer i stan tog detta som en katalysator och bara ett ord eller en blick kunde sänka en. Dessutom vet jag fler nära mig som faktiskt tog riktigt illa upp och behandlades betydligt värre.

Nånstans i detta började jag till slut hävda mig. Jag kaxade till mig och munhöggs tillbaka, iallafall vid några tillfällen på högstadiet. På mellanstadiet när vikt och självkänsla började svikta var det clownerier och såna dumheter som fick avhjälpa. Dock hade jag tur. En ganska bra klass under de tidiga stadierna i skolan och två trygga, stora tjejgäng som höll ihop på såväl högstadiet som gymnasiet. Och utan de hade det kunna sett så mycket värre ut. De har fortfarande en mycket stor plats i mitt hjärta och jag kommer alltid vara de tacksam.

I tisdags såg jag på en fruktansvärd, men otroligt viktig dokumentär på SVT. Dokumentärprogrammet DOX visade den amerikanska Bully, som gjorde mig alldeles tom inuti. Återigen häpnas jag av unga personers ofantliga, kalla grymhet mot varandra och det amerikanska skol- och skolskjuts-systemets handfallenhet inför det som händer de utsatta mobbingoffren. Två unga, unga killar pressades bland annat så hårt att de valde att avsluta sina liv, i sina hem med familjen i huset. Dokumentären är ett exempel på den anhörigprotest och manifestation som händelserna i USA har frambringat.

Du behöver inte välja att titta på detta ikväll, men jag ber dig att visa ditt stöd och ge de utsatta små själarna en stund av din tid. Vi kan inte sitta tysta och se på.. det här är högst aktuellt och måste ständigt hållas öppet och diskuteras. För vad händer om vi tystnar, barnen inte lär sig de viktiga värderingarna i livet och skolsystemet slutar bry sig om de som löper risk att fara illa? Jo, då kan det gå så illa som för 11-åriga Ty… elva år! Man ska aldrig behöva känna sig så.. det gör mig så upprörd!

Nu ser jag att avsnittet bara går på SVT Play 1 dag till, men den går säkert att få tag på på något annat sätt senare. Hur som helst bör den ses, trots att det är jobbigt…

Länken:

http://www.svt.se/dox/se-program/bully-1

 

Taggad ,

Säger tack o god kväll!

Ett litet rekord! Tre små uppdateringar och jag tar söndagkvällen. Timbuktu och Ane Brun gästar Moraeus och snart börjar en Beckfilm som jag hör och häpna inte har sett! Det händer inte ofta och därför avslutas veckan på detta sätt. Nästa vecka innebär startgroparna på två veckor i verksamheten – VFU – Verksamhetsförlagd utbildning. Ska till en ny handledare men på samma fina skola. Detta ger förhoppningsvis lite kortare dagar och lite mer blogging från lilla fröken.

Och tid för träning! Yeeeeyy! Efter svårprioriterande kvällar, hängighet och halvdåligt samvete ska det bli ordning på rutinerna igen. Göra goda matvanor sällskap med aktivitet och rörelse.

Lookin’ forward!

Njut i soffan nu :)

Åh Opera! min favvo… var tog Jason vägen??

 

och genomskinlig grå, blir jag utan era andetag

Tillbringade förra helgen hos min kära, kära syster i Stockaryd. Dit kom också tre generationer Onebarsläkte med mat, dryck och glädje att dela med resten. Så som det ska vara :) Åt gjorde vi med råge, fikade likaså, tränade AfroZumba och lekte lekar på skolgården med ungarna. Jag åkte linbana för första gången i mitt liv. Satt ute i kylan med kräftor och nubbe, efter en eftermiddag i loungen med gitarrerna och smusslande med mammas present.

Imorgon är det 60 år sen mor tog sitt första andetag. Ett andetag som satte startpunkten för alla oss. Ganska så rejält stort att tänka så. Alla de varma, envisa, talangfulla, glada, oroliga men samtidigt så lugna själar hon satt sin prägel på. Vi som bor med upp till 50 mils avstånd ifrån varandra men lyckas ses mer än många som bor i samma stad. Vi som delar glada, ledsamma, arga, förbannade och så många kärleksfulla och skratt-frambringade minnen ihop. Styrkan inom oss kommer från henne. Styrkan som gett ett djup åt även generationer av släktet Andersson.

Trots att jag lärt mig att man inte ska ta något för givet så vet jag vad jag har i mina syskon och min familj. Det är tryggt och värdefullt på så många sätt. Vi finns för varandra.

För alla framtida stunder vi ska dela –  Jag älskar er – alla 18!

Flyttade in från höstkylan, och gitarrspelandet fortsatte tills fingrarna domnade. Notera även min otroligt uppumpade säng. Hmm

Taggad , , ,

Söndag, Sunday, Dimanche

En frukost till Nyhetsmorgon Söndag, Hypnotisören och bloggprinsessor som Molly Sandén och Dotter Montazami. Man ska tydligen blogga 5 gånger om dagen om helt ointressanta saker för att få och behålla läsare. Kvantitet före kvalitet. Senaste tiden kan jag ju då säga att jag sitter i skiten på den fronten.

Men vad gör det när jag mer strävar efter den andra modellen – kvalitet (trots att det kanske inte alltid stämmer….) före kvantitet. Och återigen lovar jag att bättra mig. Idag ska jag skriva mer, men först efter en måste-tur till stan.

På återseende!

De rörde Patty Smith till tårar..

…gav mig gåshud redan första lyssningen från ett youtubeklipp för åratal sedan. Kylegatan, min första dator och ett klipp från något UR program eller liknande. Två underbarns-systrar från Sverige som skulle ta världen med storm och första låten, den jag hörde där i vardagsrummet var ”you’re not coming home tonight”. Beställde genast EP:n från CDon och hem kom ett mästerverk och bättre skulle det bli!

Senaste året har Lions roar- skivan gått het på min Spotify och nu, nu ska jag äntligen förgylla oktobermörkret med en konsert på Cirkus med äldsta systern Veronica, hennes Gustav och First Aid Kit!

Känner du inte till kommer här ”Emmylou” från deras besök på Skavlan – ger mig rysningar och säkerligen kommer spelningen göra detsamma. Jag är taggad och beredd. Hösthändelserna bara tornar upp sig framför mig. And I like it!

Taggad , ,

Jagar duktighetspoäng!

Har pluggat minst tre timmar, på en lördag! Skrivit rent föreläsningsanteckningar och tänkt igenom lite små tankar inför det jag ska skriva ihop till reflektionsdokumentet imorrn. På måndag ska nämligen gruppens första dokument skrivas och skickas in och vi fortsätter sedan snabbt på tisdag med det andra. När man är själv hemma och inte har några direkta planer spelar det liksom ingen roll om tiden spenderas segandes i en säng eller soffa eller framför datorn. Lite förkylningssymtom så den efterlängtade träningen fick vänta – men efter en promenad kunde jag effektivisera mig.

Men nu har det börjat mörkna, spellistan är slut och magen börjar längta efter mat. Så jag startar myslistan på Spotify – tänder en massa ljus och tar mig ett väl värt glas vin. Törstar dock efter rött men det finns inget sådant hemma.

Det är höst. Och regnet öser ned utanför. Från Cumulusnimbus-molnen som ligger som ett täcke över stan. Lärt mig nåt hade jag tydligen också, tur det!

Taggad ,
Annonser
%d bloggare gillar detta: