När man sover och vaknar helt av sig själv. Varken för tidigt eller försent och känner att här kan jag ju faktiskt ligga en stund till. För att dra sig och ta dagen lite som den kommer.
Då ska man ju faktiskt inte känna ånger. För att man inte tog sig iväg till gymmet, träffade alla man kanske borde träffa, ringa samtalen man borde ringa. Nånstans kanske jag önskar att jag gjort nåt mer konstruktivt när jag bara har 3 dagar kvar på sommarlovet…men hur mycket konstruktivt kommer jag inte göra sen då när rutinen är i gång och vardagen är tillbaka i sin rullning. När jag önskar att jag bara kunde ha en sån där ta den som den kommer-dag.
Under tiden visas en ointressant film på teve. Mörkret har fallit redan från klockan nio och man känner att hösten närmar sig. De kalla krispiga promenadernas och fallna lövens tid. Med den friska luften och de stickade tröjorna. Med samtalen om sommaren som aldrig riktigt kom och de kvittrande gryningarna som aldrig hann avnjutas efter en sommarnatt med goda vänner. I mitt fall blev det endast en. Efter hemmadisco på en svampgata på Öland. Då vi dansade in i natten och pratade in på morgonen.
Blicken riktas nu framåt och har inga gränser. Men för ikväll lever jag ändå bara för stunden, och lägger mig återigen för att vakna efter att solen gått upp och de som dansar in i natten precis lagt sig för att vila.
LittleMissOnebar 