En omväg förbi Charleswood på onsdagen. Alltid lika svårt att slita sig men tog mig efter Karlskogafest, babygos, Stellabus och bara vara, mig i kragen och fortsatte de nästan 40 milen till Färjestaden. Båda mina bröder har verkligen funnit de mest lugna platser i Sverige.
I bullerby-känslans Rosendal kan man sitta under en himmelsäng i gröngräset och sola benen till en gurglande, dreglande Valter samt en energisk Stella med lekkompisar i vattenspridaren. När jag kom dit i onsdags var det bara att slå sig ned. Lite pärondryck i en färgglad mugg och massa kuddar att luta sig mot. Middagen spenderades i ett annat gröngräs med hamburgertallrik, Sten & Stanley och en ”utbuad” Loreen. Så kan det gå när Karlskoga blev Karlskrooona och ljudet inte bar hela vägen. Valter hade öronkåpor och Stella och Vera fascinerades av ballonger som flög i väg mot himlen.
En avslutning på fotbollskolan, fem liter dregel, en bytur med shopping och en ankommen farmor senare satt vi i soffan och såg på EM i friidrott. En natt kvar och frågor om att stanna en extra gör att vemodet stiger. Klart man vill stanna! Men ett annat lugn väntar, det med Kalmarsundsvindar och Ölandsvila. Där man kan ligga i en solsäng och lyssna på Rockklassiker en solig ledig dag. Ta ett svalkande dopp i poolen och busa med två små Star Wars-killar.
Så 60 mil och 4 dagar senare sitter jag nu i ett hus på Öland och väntar på husägarna. Och längtar till nästa gång jag får träffa en dreglande Valter och en Stella med spring i benen. För att inte tala om alla andra små och stora underbara, utspridda över landet, som jag längtar till!
LittleMissOnebar 