Fredagen bjöd på en sedvanlig och traditionsenlig skolavslutning a´la vallarna och slottsruinen i Nyköping (oooh vad jobbigt det var att skriva till tonerna av Winnerbäcks Eldvakt som nu spelas i datorn – tempot liksom!). Tillbaka till avslutningen… det var glada barn, solsken, något kalla vindar och stolta föräldrar till barfotavisan och vi har slutat plugget. Alex slutade fyran, Ida ettan och Kalle tittade skeptiskt på alla åskådare – inklusive mig och mormor Lena. Först när Alex kunde skönjas i den stora barnaskaran i gröngräset kom smajlet, och två otroligt begåvade flickor sjöng Sol, vind och vatten i stämmor så gåshuden var ett faktum och fjunen på armarna stod rakt upp.
Det är något speciellt med vallarna i början av juni. Har under min levnadstid bara ställts in av regn tretalet gånger och sommaren får liksom inte riktigt börja innan gräsfläckar i baken och fikat med de nyutsprungna barnen är påbörjat.
För vi har slutat plugget och skolan den är slut. Vi ska gå barfota utan strumpor och skor. Känna gruset med tån. Plocka smultron på strån. Den blomstertid nu kommer, betyder absolut: Att vi har slutat plugget å snart så springer vi ut!
LittleMissOnebar 