Nice to hold, when I’m tired..
Lördagen var lika regntung och grå som dagarna tidigare. Skillnaden var att sällskapet i Nyköping var betydligt trevligare än studentlitteratur, anteckningar och kaffe i mängder. Fredagens meddelande att det var värre gjorde ont, men nu skulle hon få vila. Slippa alla smärtsamma metoder. Men tvingas säga adjö till sin livslust och glädje för allt gott som upplevts.
Till slut somnade hon stilla. Vi fann knappt ord och satt lugnt i köket medan middagen lagades i bakgrunden. Regnet föll utanför i sällskap med starka vindar. Mindes hennes starka person, hennes glädje och hennes påhitt. För få men otroligt starka stunder med en kvinna som satte solskensprägel på allt. En dans på ett bröllop i augusti. Ett skratt som förgyllde en studentskiva för över 20 år sedan. En tolkning av bröderna Djups ”vi bor på landet” på ett guldbröllopsfirande i vinteryran. Som alltid kommer att inspirera min och vår livslust, och kraft att fortsätta trots små och stora hinder.
I lördags var det inte regn som föll. Det var alla världens tårar som mindes underbara stunder med vår kära Ulla. En tung kväll…
Hennes Johanna ord påminde sedan om det som skänker en aning tröst i våra sinnen – ”Gräset ska inte vara grönare på andra sidan… Men nu kan du iallafall se det, och jag hoppas att det kittlar dig ordentligt under fötterna, för det gjorde det inte här ♥”
Jag hoppas att Ulla vilar i frid. Men mest hoppas jag att hon, var hennes utomordentliga själ än är lever som hon velat i sitt jordeliv. Utan det som gör ont. Med livslust, kittlande gräs under fötterna och häpnadsväckande vackra vyer för sina ögon.
LittleMissOnebar 