Tog med mig ryggen ut på en välbehövlig, svettig, kvav men relativt småsnabb promenad på morgonkvisten. Skönt att ventilera, gå av sig lite tankar och funderingar och äntligen komma igång igen efter veckor med smått besvärlig ryggsmärta. Temperaturen stod på 17 grader redan vid 8 men det mulnar på och de lovar kallfront och åska senare under dagen – kallare temperaturer. Ett litet bakslag i sommaren månne? Väl hemma och avblaskad med vatten från handfatet i badrummet kommer ett besked jag gärna skulle kunna klara mig utan..
Saken är det att jag har delar av min släkt som redan har varit med om på tok för mycket i sitt liv. De behöver inte mer. En ledsen mamma som håller sinnet uppe…för tapper för att släppa ut känslorna. Idag går all min styrka till kamperna – de många, som drabbar släkten söderöver. Älskar er!
Till en av de starkaste mest livskraftiga kvinnor jag känner
Jättefint Hanna. Du är så duktig att skriva tänkvärda och fina ord. Älskar dig dotter min