Det har ekat tomt på bloggen några dagar – för det ber jag om ursäkt och lovar nya tag nu när allt förhoppningsvis börjar falla på plats något. Har haft fullt upp i varje fall: besök på veckoslutet, avslutad vfu inklusive bakning och fixtrix, ännu mer finbesök, ryggrekreation, ännu mer finbesök och sedan tomhet…igen. Alla åkte hem och måndagen blev alldeles utslagen, hopplös och trött. Urtändning eller helt enkelt saknad.
Eller pluggångest.
Nu är det tisdag och efter en morgonpärs med migrän och allmän lealöshet tog jag tag i reflektionsdokumentet. Har skrivit en del men vet inte riktigt om jag är på rätt väg. Så ett mail till kursmentorn och hopp om att få vara med på det sena seminariet imorrn. Vill läsa igen och fixa till – ingen brådska, ingen press.
Det finns saker som gör ont i mig just nu. Saker här och där, på flera nivåer, på flera ställen i livet. När jag släpper är jag ignorant eller kort. När jag engagerar mig och vill argumentera tas det emot på fel sätt. Så mycket finns ju att vara glad för men jag tillåter mig liksom inte att vara lycklig och låta detta ta sin plats. Blir en arg och irriterad person. Nån jag inte är. Så jag måste släppa kontrollen. Låta det ta sin tid, låta allt ha sin plats. Leva mitt liv för mig och det – eller de som ger energi och kärlek.
Men just nu vill inget. Kroppen säger nej och sinnet bitvis också. Blir bitter. Trots att det nånstans inom mig brinner en varm glöd. En glöd som jag hoppas tar eld igen. En eld som bränner ut all envis destruktiv otäcka negativitet och ilska. Det är ju ändå inget som jag kan styra över. Inget jag behöver styra över…
Kram på dig, fina du! <3