I fredags blev det bilen till ”jobbet”. Mest för att mycket skulle fixas efteråt –> till mormor en sväng, pumpa däcket (igen!!), till hotellet och diskutera sommaren och möta upp mamma på MIO för liten koll. Hotellet hade ändå inte tid, ska dit på måndag istället, däcket får jag krupp på – men håller väl ändå tummarna att det är de väldans skiftande temperaturskillnaderna som styr trycket i just detta lilla hjul. På MIO fanns det underbart fina golvlampan kvar… men 1900 kronor känns lite väl! Skulle ha passat på när rean var…
Mormor då? Underbara lilla Signe. Hos henne var det bra. Lite trött och passade på att vila en stund innan jag tittade in. ”Jag måste lägga mig en stund efter lunch nuförtiden” och det är klart… är man 91 år fyllda och har haft ett sjudundrades liv – då får man vara trött en stund vid lunch. Dessutom, när kabelkanalsföretaget har ställt om digitalteven och inte alla kanaler syns i det som är en av hennes hobbys, då känns livet allt lite motigt. Klart att Signe måste få titta på sitt kära Glamour, lite boxning, tennis och hockey på kvällskvisten!
Hon är av stål- vår mormor. Som sagt, 91 år. Har överlevt epoker, förlorat sin man, ett barn och syskon. Sovrummet är fyllt av hennes gener i form av fotografier. Barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnbarnens barn. Minnen av resor, album fyllda till bredden av vykort, brev och jul- och påskkort från släkt och vänner. Minns på klockslaget när hennes döttrar och sin son föddes. Kan detaljer. Andra har försvunnit. Lever som diffusa dimmor i berättelserna. Vissa som man hört många gånger. Men det gör inget. Inte när man ser gnistan i hennes ögon när de berättas.
”Har du lärt dig det där i skolan?” Undrar Signe lättsamt när jag söker efter kanalerna och sätter dem i rätt ordning med tevedosan.. ni kan så mycket. Ni är så duktiga.
Jag tror bara att vi har starka gener…
Signe och hennes barnbarnsbarn Valter
LittleMissOnebar 