Känslan av att å ena sidan vara fullt nöjd och tillfreds med sitt liv och sin situation. Men likt förbaskat bara vilja ruska om, ta tag i och handlingskraftigt hantera den andra sidan av myntet. Har en god vän i Lars. Han sätter ord på de allra djupaste känslor och tankar. På kluvenheten. Ett ord, en mening som kan vända ett leende till besvikelse. Till tårar över alla försök gjorda förgäves.
Har slutat upp nu. Har stängt butiken. Väntar på ord och kort som inte lagts. Av feghet eller brist på ork. Mest för att jag vill att fallskärmen ska vecklas ut. Frågan är väl bara om det blir reservskärmen eller den jag helst önskar.
jag säljer inget längre jag har stängt butiken jag gör mig inte arg på nån reklam tavlan är en fläck med färggrann ram jag ger upp jag orkar inte bli besviken som du sa det är dags att dra för vi faller, faller, faller jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret inget värt nåt som inte inger hopp jag rusar inte längre hennes lopp jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret jag gömmer mig, värjer mig jag hoppas på ett kort som inte lagts jag litar till ett ord som inte sagts ja min lust är fri men min frihet är bakom galler res med mig till ett annat land för vi faller faller faller ja jag faller faller faller
LittleMissOnebar 