..och på topp! För det var så faktiskt. Redo att möta en ny vecka, nya utmaningar och uppgifter. Kruddelutter (Stellas, 4år, ord) funkade, men nästa gång blir de nog lite större, lite glesare och med rätt bena. Lite busiga lockar, gillar’t!
Att sen komma till mötesplatsen för att åka till skolan och det redan där blir rörigt. Tankarna, de där som jag länge försökt mota bort igen, börjar återigen dyka upp och fel energi går åt till fel saker. Sedan framme i skolan byggs det på och den onda spiralen fortsätter ned och ned till botten. Är bara glad att jag har goda vänner i skolan, familj hemma och kusiner i närheten att bolla och ventilera allt med.
Tillbaka i Nyköping. Hämtad av mamma, handla och hämta upp min underbara fixade pärla på verkstan och pappersarbetet färdigställdes. Började en chatt med fina Fia i gruppen. Så go’, alltid tid att lyssna och prata med. Vi pratade om dagen, om att hitta sin eget arbetssätt och att faktiskt våga säga ifrån och lägga energin där den ska vara. Är mer än någonsin bestämd över att nu ska det bli ändring och mitt pluggande ska utföras som jag vill och så som jag behöver ha det. Om jag så måste åka i egen bil, själv, eller med sällskap, självklart helst med sällskap!
- Varför inte, som jag säkert sagt tidigare, tillbringa några timmar extra innan/efter en föreläsning eller trip till Norrpan. Är ju ändå där?
- Varför inte ta del av likasinnades kunskap, delge varandra, ta tillvara på teamet?
- Varför inte ta sig den där kvalitetstiden, snacka om något annat med gänget. Fika lite, skratta och ha det där POSITIVA mötet i skolan, göra det till något trevligt och också lärorikt?
Jag måste ha en plan. Underlätta med fasta dagar för plugget. Finna en balans och börjar känna att jag vill lära mig. Vill vända till något jag gör för jag vill – inte ett måste som måste göras så fort som möjligt och sedan sopas under mattan. Ge lite. Känna lite.
Det är vad jag vill – så därför gör jag det!
Nu ska jag avsluta min dag – på topp!
Jupp!
LittleMissOnebar 