Kommer på mig själv att starta ännu ett mail, raderar det lika fort. Måste börja dra en gräns någonstans, speciellt när det jag skriver inte verkar läsas iallafall. Känns bra att man bemödar sig att informera, berätta, ta reda på, låna och låna ut – när det bara någon timma eller någon vecka senare kommer samma fråga igen. Ja, nu är jag otroligt bitter, jag vet! Men det är ju så tröttsamt. Har ju egentligen bara mig själv att skylla. Satte dock nästan ned foten trots allt. Börja bli hårdare. Imorgon kommer det bli ännu hårdare om det visar sig bli likadant då.
Ska tappa upp ett varmt bad nu. Lägga mig i det. Värma ryggraden som isar av oro, stress och tvivel. Tänk att ena veckan ser så annorlunda ut mot den andra? Helt otroligt! Men ska lägga mig där i hopp om energi att läsa en stund till. Att få inspiration till ett gott seminarium och ett gott arbete med gruppen imorgon. Att orka med ett träningspass när jag kommit hem efteråt. Det är planen. Fullt tillräcklig. Fullt möjlig!
LittleMissOnebar 