Senaste dagarna har jag fört över gamla bilder från portabla hårddisken till datorn. Tar en del plats, ja, men det skiter jag i..Vill nämligen ha dem nära till hands då jag ska blogga om mat jag gjort och titta på bilder från livet som varit hittills. Kan inte fatta att syskonbarnen har växt till små personer när de alldeles nyss var små busar som charmade järnet ur alla. Charmar gör de ju fortfarande så klart, men de har ju blivit stora!
Så, i eftermiddags när Rille kom hem från jobbet var det första han sa det som fick förära rubrikraden i detta inlägg. Svaret; Ja, kanske det! Kan bara konstatera att jag haft otaliga mysiga stunder de senaste 6-7-8 åren, många glädjande, rubbade, lärorika och kanske rentav dumma! Några snygga frisyrer, några som jag undrar hur jag egentligen tänkte. Nån sminkning som inte var av denna värld (massa ljus foundation på sommarbrunt ansikte behövs liksom inte..)
Ska göra nåt bildspel med mina förändringar genom åren. Men inte nu. Nu ska jag göra nåt annat – njuta av rastlösheten bland annat!