Första dagen på nya kursen var okej, men inte mer. Kände mig lättirriterad, registreringen strulade men löste sig till slut med lite vilja och envishet. Religion och makt verkar intressant och jag gillar faktiskt Reimers. Hennes små malplacerade leenden och fniss. Intressant att få en annan aspekt och med bakgrund kring ämnet. Känns som att hon verkligen KAN sitt ämne, samt att hon kan förmedla den på ett neutralt sätt. Just det sista kan nog vara provocerande för många dock.
Undrar dessutom varför några ens är där. Ska sluta tidigare, tidspressa, gärna korta ned och inte se fram emot att faktiskt lära sig. Universitetet är väl som ett jobb va? Vi ska vara där. Vi har valt detta. Varför inte passa på att sitta med gruppen och diskutera saker. Kanske stanna en stund extra och planera upplägg? Sätta upp deadlines och kanske läsa lite under håltimmar istället för att byta pass eller grupp alltid. Okej om man har barn, har planer nån gång ibland.. men att ständigt leva i ett virrvarr av stress och så vidare? Nej, tack!
I övrigt funkar FB-pakten med familjen, vår bootcampgrupp, bara bättre och bättre! Vi peppar, lyfter varann och ger stärkande ord så att träning och kostvanor förbättras. Vårt mål är att vara pigga och hälsosamma till en resa i januari och vi ska vara halvvägs i mål till sommaren!
Det gäller att bestämma sig och utveckla motivationen. Nu är vi fler. Tillsammans ska vi lyckas!
Nu ska jag köra till Norrköping i snöstormen… Gaaah! Hoppas vi hörs igen :/
LittleMissOnebar 