Det är onekligen så att jag saknar mitt ”egna”. Mitt krypin – eller åtminstone ett eget rum att stänga in mig i ibland. Men saknaden efter detta är egentligen, nästintill obefintlig många gånger. Det jag saknar – och verkligen skulle vilja ägna mig åt ofta är att inreda, fixa och dona. Lägenheten på Kylegatan fick min prägel till slut, jag gillade min lya. Örnskölds väg hade kunnat bli en riktig pärla; hade potential, mycket retro där.
Nu är jag inne på det lantliga, blandningen mellan gammalt och nytt. Shabby chic hörs överallt men jag vill inte fastna där. Möjligheterna är oändliga! Ett litet hus i närheten men ändå lite ensligt, eller en charmig lägenhet med möjlighet att isolera sig i. Icke lyhörd med andra ord. Vill kunna lyssna på hög musik, titta på film utan det nya fenomenet ”hembesök av polis en lördagkväll”. Men jag vill även kunna stänga av, släcka ned, tända ljus och bara vara i lugnet utan störande grannar som har hundar och också vill titta på film/lyssna musik en kväll.
Jo, nåt eget vore najs nån gång i framtiden. Först handlar det dock om möjligheter. Plugga färdigt och hitta något mer bestående. Sen återkommer tankarna om att jag skulle kunna göra det så j*k*la bra; myscaféet, lanthandeln med retrokänsla och butik/café. Baka macarons, muffins, kakor, bereda smörgåsar och lättare måltider. Kanske en bufféverksamhet för högtider eller koncept för stora tillfällen i livet och för företag. Jag skulle kunna göra det bra. Men vad ska man satsa på? Göra färdigt/starta om? Eller båda alternativen med alla lån och utgifter som medföljer?
mmmjaaa – alla tankarna far i huvudet. Inspirationer flyger och irrar runt överallt. Jag vill men vågar inte. Jag vågar med har inte vilja och ork. Jag nöjer mig med det jag har och ser inte möjligheterna?
Så det kan bli…
LittleMissOnebar 