Glömde ju säga att jag iallafall fick ett kärt samtal från en saknad kär broder i Charleswoods skogar i Värmland. De som jag tänkte blixtbesöka spontant vilket jag borde ha gjort.
Å andra sidan tur att jag inte gav mig iväg i blötsnörusket och modden. För då kanske jag hade varit strandsatt i Karlskoga. Eller, inte för att det varit så dumt egentligen…
Det här är typiskt mig – veligheten själv. Hoppas det bara är tillfälligt…
LittleMissOnebar 