Sitter med varsin laptop i knät. En arbetar, en bloggar. Och huvudet känns dovt av alla känslor, alla tankar som irrar runt i det. Känner ledsamhet. Förstår, samtidigt som jag är mållös och otroligt besviken. Det jag trodde var något helt annat, nåt som jag trodde var förbi.
Gammalt sätts i nya perspektiv. Nytt gör ont. Det som tänktes för några timmar sen känns bortslaget ur mina armar – man måste tänka om. Alldeles för diplomatiskt känner jag för alla. Trots att jag vill yttra mig och säga allt, om alla de där känslorna inom mig.
Men jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet ärligt inte vad jag ska känna.
LittleMissOnebar 