trots att orken inte riktigt finns där
Vi får se hur det går
Jag anar att du kommer få reda lite
Men jag vill undvika detaljer
Det blir alldeles för jobbigt.
Önska oss lycka till
Eller skänk bara en tanke
Eller en kram
Och lite energi
Vi får se hur det går
Jag anar att du kommer få reda lite
Men jag vill undvika detaljer
Det blir alldeles för jobbigt.
Önska oss lycka till
Eller skänk bara en tanke
Eller en kram
Och lite energi
Fått ihop lite, lite granna till läroboksanalysen. Men mår sådär alltså. Febrig, huvudet snurrar och kallsvetten hägrar igen. Men det gäller att ta sig samman, imorrn blir det hårda tag – så vi kan få det mesta klart innan VFU:n. Det vore guld värt. Å absolut inte omöjligt!
Istället fokuserar jag på att ge min tid till de som drabbas hårdast
de som kanske inte får mandat att tycka
Saker måste lösas med deras bästa för ögonen
ögonen måste öppnas för det som kanske inte insetts
Jag älskar dig…
du måste bara inse att det bästa för dig och alla inblandade parter
är att ta stegen som dom kommer
låta dem nya förutsättningarna få en plats
för dig och dina kära
få tid och möjlighet att ta hand om dig själv och dina nära
innan andra får en plats
och ändrar förutsättningarna på nytt..
Jag älskar er
Hoppas på det bästa
Mer vet jag inte
Jag gjorde det! Trodde aldrig att jag skulle bli klar, trots bättre framförhållning förra veckan med läsningen och stödorden så KUNDE jag bara inte ta mig i kragen med förberedelserna inför litteraturseminariet. Fredagen började jag nästan, men avslutade istället med städning, fix överlag och försök till lugn.
Fick bli helgunderhållning istället då – sånt som jag älskar! Men i brist på annat. Stödorden igår – sen lugn och ro i soffan med mor och bror, Calzone-koma och nåt (eller flera) glas vitt. Fick ju lite helg :) Fortsatte med paper idag – CHECK! Bara att posta. Sen var det läroboksanalysen då.. men nu går ögonen i kors, det behövs Java och det behövs andning.
Så det får bli så. Jag stänger ned WWW, tar en kopp och gör mor sällskap med ett korsord i soffan igen. Peppar mentalt inför kommande utmaningar och njuter av att ha bockat av lite på långa listan.
Now the pale morning sings of forgotten things
She plays a tune for those who wish to overlook
The fact that they’d been blindly to see by those who preach and pray and teach
But she falls short and the night explodes with laughter
Don’t you come here and say I didn’t warn you
About the way your world can alter
And oh, how you try to command it all, still
Every single time it all shifts one way or another
And I’m a goddamn coward, but then again so are you
And the lion’s roar, the lion’s roar
As we evaded and hollering for you
And I never really knew, what to do
Now I guess sometimes I wish you were a little more predictable
That I could read you just like a book
For now I can only guess what’s coming next
By examining your timid smile
And the ways that the old, old wind, blowin’ you back around
And I’m a goddamn fool, but then again so are you
And the lion’s roar, the lion’s roar
Has me singing out and searching for you
And I never really knew, what to do
Sometimes I wish I could find my rose mary hill
I sit there and look at the deserted lakes and I’d sing
And every once in a while I’d sing a song for you
That would rise above the mountains and the stars and the sea
And if I wanted it to, it would lead you back to me
And the lion’s roar, the lion’s roar
Is something that I have heard before
a children’s tale, the lonesome wail
of a liiiiion’s roar
Sitter med varsin laptop i knät. En arbetar, en bloggar. Och huvudet känns dovt av alla känslor, alla tankar som irrar runt i det. Känner ledsamhet. Förstår, samtidigt som jag är mållös och otroligt besviken. Det jag trodde var något helt annat, nåt som jag trodde var förbi.
Gammalt sätts i nya perspektiv. Nytt gör ont. Det som tänktes för några timmar sen känns bortslaget ur mina armar – man måste tänka om. Alldeles för diplomatiskt känner jag för alla. Trots att jag vill yttra mig och säga allt, om alla de där känslorna inom mig.
Ord, ibland flyter dem lätt och ibland sitter de för långt inne
Till och med för att läsa
Skrivna i boken men ända så långt borta
Om historia
En historia man inte kan känna igen sig i
Byts mot en som faktiskt gör det
Knyter ihop säcken
Det ska sammanfattas
Analyseras
Relateras
Sättas i perspektiv
Men det enda perspektiv jag kan sätta mig in i nu är barnens
Och de andra involverade
Förändringens tid
Det som gör ont & det som blir bäst
Verkligheten
Som är nu
Samtiden – Nutiden
Har nu satt en deadline för mig själv vid 14. Då stängs Thurén igen och jag tar fredagsledigt. Mer lättläst och jag kanske, kanske hinner rätt långt på nästan två timmar. Blir annars till att sitta imorgon och kanske på söndag med detta med. Har inget stort planerat, Rille jobbar och mamma åker till Färjestaden och buskillarna (inte ett dugg avundsjuk…)
Bäst att passa på när huset är tomt nämligen!