Månadsarkiv: november 2011

**Loading… Reloading**

Försöker peppa mig mentalt inför vad jag anar kommer bli ett mycket tungt samtal
trots att orken inte riktigt finns där

Vi får se hur det går
Jag anar att du kommer få reda lite
Men jag vill undvika detaljer
Det blir alldeles för jobbigt.

Önska oss lycka till
Eller skänk bara en tanke
Eller en kram
Och lite energi

Annonser

Betungande


Åh vad jobbigt det här är!

Blääk!

Fått ihop lite, lite granna till läroboksanalysen. Men mår sådär alltså. Febrig, huvudet snurrar och kallsvetten hägrar igen. Men det gäller att ta sig samman, imorrn blir det hårda tag – så vi kan få det mesta klart innan VFU:n. Det vore guld värt. Å absolut inte omöjligt!

Jag vill ha en egen…

Tror jag är lite kär…
har varit det länge men inte sagt nåt.
Typiskt att jag kom på det igen nu i hela Så Mycket Bättre – svängen.
Men så här är det. Söt, go och rolig. Lite kort, glad och utåtriktad.

Finns det nån mer Jason? För man vill ju inte splittra honom från sin tjej – de bor ihop och hon står ut med hans morgonhumör. Det skulle ju jag också göra. Annars går det bra med Salem annars. Han verkar ungefär lika bra. Med samma attribut. Så går det att lösa vore det helt okej. Helt okej. För Johnny Depp är ju körd; Dock kanske den som kunde få mig att ingå synden att bryta ett äktenskap…[trots att jag verkligen, verkligen tycker att han och frugan verkar som det mest äkta och underbara paret i etern ]

Som vanligt?…

…Inte alls, bara ändrade förutsättningar.
Nu ska detaljer lösas som dom borde, det praktiska ska ges tid åt
kanske kan sätta perspektiv på tillvaron
Jag önskar att jag kunde känna tillförlitlighet
lita på
Men väger in fragment av information, sånt som sagts tidigare
och det lilla som sagts nu
Funderar över tankesätt och handlingar
hur beslut tas och hur länge det funnits inom dig
kan inte förstå om du inte berättar
kan inte be dig berätta om jag inte vet om jag vill veta vad du kommer säga

Istället fokuserar jag på att ge min tid till de som drabbas hårdast
de som kanske inte får mandat att tycka
Saker måste lösas med deras bästa för ögonen
ögonen måste öppnas för det som kanske inte insetts
Jag älskar dig…
du måste bara inse att det bästa för dig och alla inblandade parter
är att ta stegen som dom kommer
låta dem nya förutsättningarna få en plats
för dig och dina kära
få tid och möjlighet att ta hand om dig själv och dina nära
innan andra får en plats
och ändrar förutsättningarna på nytt..

Jag älskar er
Hoppas på det bästa
Mer vet jag inte

Booyaah!

Jag gjorde det! Trodde aldrig att jag skulle bli klar, trots bättre framförhållning förra veckan med läsningen och stödorden så KUNDE jag bara inte ta mig i kragen med förberedelserna inför litteraturseminariet. Fredagen började jag nästan, men avslutade istället med städning, fix överlag och försök till lugn.

Fick bli helgunderhållning istället då – sånt som jag älskar! Men i brist på annat. Stödorden igår – sen lugn och ro i soffan med mor och bror, Calzone-koma och nåt (eller flera) glas vitt. Fick ju lite helg :) Fortsatte med paper idag – CHECK! Bara att posta. Sen var det läroboksanalysen då.. men nu går ögonen i kors, det behövs Java och det behövs andning.

Så det får bli så. Jag stänger ned WWW, tar en kopp och gör mor sällskap med ett korsord i soffan igen. Peppar mentalt inför kommande utmaningar och njuter av att ha bockat av lite på långa listan.

And I never really knew, what to do

Now the pale morning sings of forgotten things

She plays a tune for those who wish to overlook

The fact that they’d been blindly to see by those who preach and pray and teach

But she falls short and the night explodes with laughter

Don’t you come here and say I didn’t warn you

About the way your world can alter

And oh, how you try to command it all, still

Every single time it all shifts one way or another


And I’m a goddamn coward, but then again so are you

And the lion’s roar, the lion’s roar

As we evaded and hollering for you

And I never really knew, what to do

Now I guess sometimes I wish you were a little more predictable

That I could read you just like a book

For now I can only guess what’s coming next

By examining your timid smile

And the ways that the old, old wind, blowin’ you back around


And I’m a goddamn fool, but then again so are you

And the lion’s roar, the lion’s roar

Has me singing out and searching for you

And I never really knew, what to do


Sometimes I wish I could find my rose mary hill

I sit there and look at the deserted lakes and I’d sing

And every once in a while I’d sing a song for you

That would rise above the mountains and the stars and the sea

And if I wanted it to, it would lead you back to me

And the lion’s roar, the lion’s roar

Is something that I have heard before

a children’s tale, the lonesome wail

of a liiiiion’s roar

Alla dessa känslor

Sitter med varsin laptop i knät. En arbetar, en bloggar. Och huvudet känns dovt av alla känslor, alla tankar som irrar runt i det. Känner ledsamhet. Förstår, samtidigt som jag är mållös och otroligt besviken. Det jag trodde var något helt annat, nåt som jag trodde var förbi.

Gammalt sätts i nya perspektiv. Nytt gör ont. Det som tänktes för några timmar sen känns bortslaget ur mina armar – man måste tänka om. Alldeles för diplomatiskt känner jag för alla. Trots att jag vill yttra mig och säga allt, om alla de där känslorna inom mig.

Men jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet ärligt inte vad jag ska känna.

När luften går ur

Det är grått, så grått att man inte ens märker att solen nästan går igenom molnen.
Men den gör inte det. Det mulnar på.
Blir ljust vid halv åtta, för att börja mörkna igen redan vid ett
Tänder tre ljus. Steker nån korv och kokar lite pasta.
Systern ligger i badet och värmer upp blodet
Jag sitter framför skärmen och försöker producera

Ord, ibland flyter dem lätt och ibland sitter de för långt inne
Till och med för att läsa
Skrivna i boken men ända så långt borta
Om historia
En historia man inte kan känna igen sig i
Byts mot en som faktiskt gör det
Knyter ihop säcken
Det ska sammanfattas
Analyseras
Relateras
Sättas i perspektiv

Men det enda perspektiv jag kan sätta mig in i nu är barnens
Och de andra involverade
Förändringens tid
Det som gör ont & det som blir bäst
Verkligheten
Som är nu
Samtiden – Nutiden

Fri-day! Eller vad?

Har nu satt en deadline för mig själv vid 14. Då stängs Thurén igen och jag tar fredagsledigt. Mer lättläst och jag kanske, kanske hinner rätt långt på nästan två timmar. Blir annars till att sitta imorgon och kanske på söndag med detta med. Har inget stort planerat, Rille jobbar och mamma åker till Färjestaden och buskillarna (inte ett dugg avundsjuk…)

Bäst att passa på när huset är tomt nämligen!

Annars började dagen efter en drömfull natt med att telefonen ringde. Skjutsa syrran till jobbet efter försovning. Lägenhetsvisning på det – inget att ha. Eller, kändes inte bra. Stonehill känns för mig ganska fel – ska vara Arnö, Arnö it must be!


Annonser
%d bloggare gillar detta: