Jag känner mig själv ganska väl ändå och kan förutse situationer innan de händer. Jag blev lite irriterad, men tycker ändå att jag kunde svara på tal. Gillar tjejerna, tycker vi tänker lite likadant alla tre. Hoppas jag har rätt även på den fronten.
Helt plötsligt slog klockan 18.00… träningen sköts upp minut för minut, när jag väl var klar bultade huvudet igen. Här har jag att lära mig. Släppa lite ibland. Återigen. Allt vilar ju inte på mina axlar, det vet jag, jag vet att de andra kan – till och med bättre än mig på mer än en punkt. Dock bad jag specifikt om assistans från ett håll, tidigt, och var enligt mig själv tydlig på respons då jag inte ville sitta länge ikväll.
Att vara vuxen innebär att kunna vara självgående, samarbeta, men också ta eget ansvar och initiativ. Däremot känner jag alldeles för många människor som verkar kunna bli hur gamla som helst och slippa undan alldeles för lätt…
Känner mig otroooligt grinig ofta på detta forum – men det ÄR min ventilationskälla. Imorgon ska jag säga ifrån när ämnet kommer upp, vilket det kommer för jag ska ta upp det. Ärligt Hanna, hur svårt ska det vara att säga ifrån? Nej, jag har väl egentligen inte svårt för det… men det har slagit hårdare tillbaka alltför många gånger. Att vara ärlig och rak har helt enkelt varit det värsta som kan tänkas mot dessa alldeles för många människorna – som slukar ens energi – och gör en mindre självsäker för varje gång…
LittleMissOnebar 