… ja nu vet jag inte faktiskt.
Efter ett bra tag där jag faktiskt vart nöjd över mig själv och vad jag faktiskt presterat över sommaren för mig själv har det känts lite bortblåst den här veckan. Har slarvat med maten – med motionen, med ambitioner och med driftighet. Varit i lä skulle jag nog vilja säga. Visst, det är inte jätteilla och jag vet att jag kommer kunna starta imorgon igen med nya tag. Trots det kan jag inte stöta bort den här känslan inom mig.
Skolan började i måndags, den 22 augusti. Kändes okej. Vi blir en mixgrupp i år. 4 från Nyköping & 4 från Norrköping. Det kommer gå bra iallafall. Är dock kluven. Känner lite, lite att jag skulle valt NatIn ändå. Mer jag. Mer nära mig. SamIn kommer troligen bli jättebra och kan ju välja NatIn nästa år – men något grämer mig… Bra är däremot att 3 av 4 har bil vilket troligtvis innebär att Marilyn kommer få vila lite mer år 2. Spara på hästkrafterna lite :)
I onsdags tyckte jag att det äntligen var dags; beställde min belöning efter helvetesåret som varit och min kämpande sommar – En ASUS X53SV 15.6″ HD! Min nya dator! Tyvärr pärlan… nu åker du och din tappade i-tangent i sopen. Eller om mamma tar över dig. Eller någe annat. Den dyker nog upp imorgon. ÄNTLIGEN!
Min underbara lillebror fick i fredags förlängt och inte mindre än fast jobb på verket! Det firades efter en liten stadsrunda och lunch med modern med drinkar och oxfilémiddag. Denna gången lyckades jag – Chévre- och smördegsbakad oxfilétournedos med rostad delikatesspotatis och vitlöks-och rödvinssky samt whiskypepparsås. Mumma! Båda såserna blev njutbara och köttet var fint! Helgen avrundades med mamma/dotterdag i lördags med besvikelse över Åstugan och upprättelse på Aktersnurran. Idag har vi städat och avnjutit lite godis och våld på 50 tummarn.
En bra vecka va? Just det. Men den här gnagande känslan av nåt som gått fruktansvärt fel. Eller… kan liksom inte vara glad. Glädjas. Jag känner att jag valt fel någonstans på vägen. Gjort fel. Handlat fel. Varit fel.
Att känna sig livfull. Att känna sig delaktig. Att känna sig värdefull. Att känna sig som en del av nåt stort.
Nej…
Att känna sig bortvald
[på mer än ett sätt]
LittleMissOnebar 