LittleMissOnebar

Ställer mig in på en halveftermiddag på Campus Norrköping. Vill egentligen inte.

Men ja, ja. Som gamle Timbuktu säger: ”Det ordnar sej, ja, det löser sig”

Ikväll ska jag testa BodyCombat med syster, ska bli otroligt intressant! Hoppas det inte sätter igång förkylningen som aldrig bryter ut bara. Tror inte det.

Positiva tankar. P.o.s.i.t.i.v.a. T.a.n.k.a.r

:)

Andra dagen i rad med tungt huvud och bultande panna. Inte roligt alls. Testat med promenader, tabletter, kaffe, vatten, socker, ta ut linserna – ja säg du! Går dessutom och ”väntar” på nånting i kroppen som borde bryt ut. Hade ju feber i torsdags men efter det ingenting. Matt, ja, men ingenting.

Skriver förresten på min nya skönhet! Döpte henne till TheBeast, jag och Rille. Ha ha! Vacker är hon och så guld efter det här året. Börjar ju bli ordning liksom. Vad är näst på tur? Tänk om man visste… Vill i allafall att nära och kära ska vara lyckliga. Det är värt mest för mig. Väsentligt!

Ikea Foundation skänkte idag 380 miljoner kronor till Afrikas Horn som lider av svår hunger och torka. Efter lång tid av skvaller och prat om Kamprad och hans samröre med nazister och vidare är ju detta ett gott steg i rätt riktning. Jag hoppas dock att det är av ”rätt” anledning de gör detta. Jag hoppas att Kamprad har lärt sig av alla gamla handlingar & har han inte det hoppas jag att det är som de säger att han inte har mycket att säga till om ändå i styrelsen!

Det här har iallafall gjort att jag fått tilltro till stora företag och människor inom dem. Hoppas att jag nu inte är blåögd när jag säger det. Har sett, hört och känt mycket de senaste dagarna som jag gör att jag börjar undra över mänskligheten. Vill inte vara en sån person. Jag vill se det ljusa och positiva i oss.

MEN IBLAND UNDRAR JAG FAKTISKT



Mår lite dumt just nu. Men det får man göra ibland. Det vänder nog. Kanske imorgon. Kanske nån annan dag!

… ja nu vet jag inte faktiskt.

Efter ett bra tag där jag faktiskt vart nöjd över mig själv och vad jag faktiskt presterat över sommaren för mig själv har det känts lite bortblåst den här veckan. Har slarvat med maten – med motionen, med ambitioner och med driftighet. Varit i lä skulle jag nog vilja säga. Visst, det är inte jätteilla och jag vet att jag kommer kunna starta imorgon igen med nya tag. Trots det kan jag inte stöta bort den här känslan inom mig.

Skolan började i måndags, den 22 augusti. Kändes okej. Vi blir en mixgrupp i år. 4 från Nyköping & 4 från Norrköping. Det kommer gå bra iallafall. Är dock kluven. Känner lite, lite att jag skulle valt NatIn ändå. Mer jag. Mer nära mig. SamIn kommer troligen bli jättebra och kan ju välja NatIn nästa år – men något grämer mig… Bra är däremot att 3 av 4 har bil vilket troligtvis innebär att Marilyn kommer få vila lite mer år 2. Spara på hästkrafterna lite :)

I onsdags tyckte jag att det äntligen var dags; beställde min belöning efter helvetesåret som varit och min kämpande sommar – En ASUS X53SV 15.6″ HD! Min nya dator! Tyvärr pärlan… nu åker du och din tappade i-tangent i sopen. Eller om mamma tar över dig. Eller någe annat. Den dyker nog upp imorgon. ÄNTLIGEN!

Min underbara lillebror fick i fredags förlängt och inte mindre än fast jobb på verket! Det firades efter en liten stadsrunda och lunch med modern med drinkar och oxfilémiddag. Denna gången lyckades jag – Chévre- och smördegsbakad oxfilétournedos med rostad delikatesspotatis och vitlöks-och rödvinssky samt whiskypepparsås. Mumma! Båda såserna blev njutbara och köttet var fint! Helgen avrundades med mamma/dotterdag i lördags med besvikelse över Åstugan och upprättelse på Aktersnurran. Idag har vi städat och avnjutit lite godis och våld på 50 tummarn.

En bra vecka va? Just det. Men den här gnagande känslan av nåt som gått fruktansvärt fel. Eller… kan liksom inte vara glad. Glädjas. Jag känner att jag valt fel någonstans på vägen. Gjort fel. Handlat fel. Varit fel.

Att känna sig livfull. Att känna sig delaktig. Att känna sig värdefull. Att känna sig som en del av nåt stort.

Nej…

Att känna sig bortvald

[på mer än ett sätt]

…missförstådd…

Att sväva mellan förståelse och förtvivlan över att inte räcka till. Jag förstår, jag tar tillbaka, jag begrundar, ventilerar och funderar. Nu står jag här igen – med känslan av att vara den det beror på. Att lära sig av sina misstag – tycks vara en gåta – att jag aldrig lär mig.

Vi pratade, vi går vidare. Ändå känner jag mig stämplad – skamsen.

Livssträvan; trampa aldrig någon på tårna [klumpeduns]

Med facit i hand; du gör det alltid ändå

Gör om gör rätt Hanna, Gör om gör rätt

Be kind Rewind

Ja, tror att alla mina ”måsten” för dagen är avklarade. Eller, ja, måsten… jag gillar ju egentligen inte det ordet. Varför måste man ha måsten? Såhär då; Nu har jag klarat av det som jag ville ha gjort för dagen! OOHH Yeahh!

* Litteratur inför höstens kurs –> check!

* Fört in schemat i agendan –> check!

* Kollat upp mina framtida gruppmedlemmar –> check! (alltså inte kollat upp och granskat, mest bara kollat namn…)

* Lagt all ren tvätt i lådorna och plockat bort en sommars post och sånt–> check!

Ja, än så länge en shysst lista, och mer kommer. Ska träna, höra av mig till Pillan och Maria, lägga in bilder från helgen på fejsboken och kanske, kanske fota och sätta in all kurslitteratur för försäljning. Vore coolt att dra utomlands för dom pengarna sen.. om det nu blir någe av’et.

Oj Oj Oj vilket bröllop förresten! Stressigt, mysigt, svettigt, matigt, hysteriskt, skrattigt, tårigt – och helt enkelt UNDERBART! Ett beljublat framträdande av mig och familjen, alla grät, Andreas grät – för första gången på 16 år. Micke och Micke polis med! Ha! Dessutom fick jag sjunga med De Nadas – och de hoppades på fler gånger! De är bra de där De Nadas; goa gubbar från Värmlands skogar ska det vara!

Nehe, en shake på det här :)

Äntligen sommarlov! Idag känns det ju till och med som att det är sommarlov med. Hunnit medd mycket har jag likaså; Städat hela huset, svabbat av, tvättat 2 maskiner som nu hänger ute på tork, håvat poolen, tagit ett dopp i poolen och börjat klora poolen. Nu ligger jag i solstolen och funderar på veckans övriga planering.

Ikväll kommer Becca & co samt kanske Fredde & co. Ska på grillkväll hos Pia och tänker nog minsann hinna med träning innan också! Slutspurt innan bröllopet – men inte för att det slutar efter det. Mitt nya liv är så skönt och jag kommer hålla i detta nu!

Har inte hört från en kär vän på över en vecka, trots att jag nu försökt. Omständigheterna är röriga och helt ärligt orkar jag inte med mer dramatik på tjejkompisfronten nu. Jag blir bara ledsen över situationen. Återigen undrar jag om jag inte är skapt för att ha nära tjejkompisförhållanden…

Däremot är jag GLAD över att kontakten med min Sara – humsan – har återupptagits! Pillan, Magda och jag måste verkligen få till en resa till Malmö i höst! Vi måste!