Sitter och kollar på SYTYCD [So You Think You Can Dance]. Ett program som Erica brukar sitta och gråta till. Idag förstår jag henne. Sitter i soffan med hjärtat i halsgropen. Dels för att deltagarna idag är fruktansvärt duktiga, med underbara personligheter och dels för att jag faktiskt saknar nån bredvid mig. Konstigt det där. Först kan man inte vänta på att få vara lite själv och njuta av lugnet. Sen saknar man alla så grymt mycket efter bara några timmar. Jag är en social människa – trots att jag gärna är lite själv behöver jag folk omkring mig – typ nu faktiskt!
Pratade en stund med Ingela förut. Vi pratade om att hitta den dära mannen. Ja, det kanske skulle vara något snart. Jag tittar ju, det är inte så, men jag har nog faktiskt inte känt behovet av nån kärlek på ett tag. Handlar väl kanske om det som varit… det var faktiskt tufft det där – H hänger kvar liksom – han satte sina spår.
Jag vill bara vara säker på mig själv först, nöjd. Inte för att det ska styra eller för att utseendet SKA spela nån roll. Men just nu känner jag att det gör det. Jag mår inte bra såhär. Jag vill må bra! Jag är på god väg att må bra. Jag är nöjd. Jag vill bara bli nöjdare.
LittleMissOnebar 