Nu sitter jag här – i brorsans radhus på Öland. Försöker njuta av livet, en snorig näsa & feber säger dock ifrån… Får bli en burana och lite lugn en stund.
Den senaste tiden har tagit på mig, försökt att släppa det som gjort ont och leva vidare, men vissa saker etsar sig liksom fast hos mig, jag tar åt mig och känner att jag kanske är den som nån säger att jag är – monstret i tillvaron. Liknande saker har ju hänt förr – det måste väl betyda nåt? Till slut suger jag åt mig av de goda orden. Dom som säger att jag är bra! Jag är värd mer och jag är en underbar människa – det är ju sånt jag ska lägga fokus på.
Jag tror att inriktningsbytet är färdigt, det blir SamIn till hösten, har däremot inte fått det 100% bekräftat, Marian är i Grekland och jag har bara luddig mailkorrespondens att gå på. Ringer och mailar SYO 1 och 2 utan resultat men hoppas att de hör av sig.. NU!
Detta gör ju såklart att matten känns mer och mer omotiverad men jag funderar på om jag ska ta ett ryck – klara den och faktiskt ha den med i bagaget ändå. ”för det är ju bra” & nu har jag ju gjort hälften – jag fixar’t!
LittleMissOnebar 