LittleMissOnebar

Jag befinner mig i november, sjunker mer och mer in i vinterns årshalva och jag finner trots allt lite ro i det. Druckit ur mitt kaffe, pausar i plugget och begrundar mina dagar. Begreppen flyter i ett töcken i mitt huvud och jag finner visst lite förståelse…förståelse utan djup.. förståelse som ska ge 4 stora högskolepoäng… min förståelse kommer inte fylla sitt syfte. Förståelsen över detta ger mig dock ingen ångest längre, jag känner mig ganska lugn.
En undran sträcker sig mer och mer i mitt sinne, en undran om jag verkligen hittat rätt? Tankarna susar förbi i periferin, samtidigt som Lasse spelar sin musik i mina datorhögtalare. dada da da da da da daa, dada da da da da daa… dom tomma stegen är halvfyllda. Jag går, men utan att jag vet mitt mål. Jag pladdrar, vet inte ens om jag själv förstår vad jag säger.
Funderar på om livet ska ta ännu en vändning… ändrar jag mig igen?