Våren kom och den gick. Sommaren var varm och självklart väldigt regning när ledigheten väl hägrade. Och hösten kom…
När löven ligger klistrade mot marken sitter jag i en lägenhet i Nyköping. Vinterdäcken ska på bilen imorgon, de varnar för blixthalka i kvällstidningarna. Vintern är i antågande och jag har ingen lust. Jag vill ha värme, jag vill dela mina dagar med de jag älskar och bara njuta.
Jag går på universitetet nu, jag ska bli skolfröken. Det får inte uttalas så, jag ska bli lärare, lärare för grundskolans tidigare år. Lägenheten jag bor i är inte min, den är Daniels. Daniel bor i Uppsala och ska nog sälja till hösten..antar jag. Jag trivs nog inte här. Den är ju inte min, min lägenhet är nån annans.
Allt är som vanligt just nu. Livet går. De visar Beck på TV och jag har tappat räkningen. Förändringen är startad, men jag väntar på det riktiga. När händer det riktiga? Jag skriver nu, jag ska försöka fortsätta. Jag saknar mina vänner därborta. Jag saknar Kalmar. Jag saknar min familj som inte är här. Jag trivs inte i en lägenhet, jag trivs i min nygamla stad. Förändringen är kanske inte nu men förändringen pågår.
Allt är som vanligt nu men det blir något annat. Jag är på väg mot någonting större och min tur kommer. Jag tror på det nu och det ska fungera. Den här gången är det på riktigt. Nu börjar det.
LittleMissOnebar 